Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erotik, estetik och Klara Johanson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LYDIA WAHLSTRÖM
två laudatur och ett cum ins. Ryktet avslöjade för övrigt hennes lite
vårdslösa och överlägsna sätt att tala om sin egen studentexamen, där hon
vid läroverket i sin älskade hemort Halmstad hade varit ensam privatist
bland åtta gymnasister, som hon vanligen kallade »mina pojkar», men av
vilka väl skalden Fredrik Vetterlund var den ende som hon sedan stått
i beröring med. K. J. hade haft fyra syskon, av vilka två — den ene
artist — småningom hamnade i Amerika. Hon talte alltid med tillgivenhet
om familjen, och särskilt om fadern, pälshandlaren som var melankoliker
och älskade tysta långpromenader med den yngsta dottern, så att jag kom
att tänka på Kierkegaards far med sin Sören — bara med den skillnaden
att det här inte som i Köpenhamn gällde fantasipromenader inomhus utan
långa vandringar ute på landet.
K.J :s skolgång i Halmstads flickskola hade just inte haft mycket att
ge henne, och det gjorde intet till eller från, att hon ibland för sjukdom
kunde tillbringa veckor i sängen. Föreståndarinnan hade till och med
brukat säga hennes mor, att hon för all del inte skulle vara orolig för
sin dotters betyg, även om flickan långa tider var hemma. Medan hon
låg till sängs, hann hon i alla fall slå i sig alla de tyska klassiker hon sedan
hade på sin hylla i Uppsala, men också Lübkes konsthistoria och
Shakespeare, som hon vid tolv år hade läst fullständigt i original. Lübke
var dock för tung för hennes små händer, och den hade hon därför brukat
läsa liggande framstupa i sängen !
Det var ju mindre underligt om dåtidens enkla elementarlärarinnor just
inte var trakterade av det kritiska underbarnet med de närsynta ögonen.
Om dem hade hon också åtskilliga vanvördiga historier, och om en av
dem, en vikarie, som varit i Halmstad endast två terminer, hade hon till
och med skrivit en liten nidvisa, som dock på samma gång hade något av
lovkväde över sig. Jag minns bara ett par rader :
Det är något mitt mellan heaven och hell
hos den där lilla tjusiga Anna Forsell.
Den blivande ärkebiskopinnan var tydligen den enda av K.J :s lärare
som haft något att ge henne under skoltiden, och vad universitetet beträffar,
kan jag inte erinra mig, att hon fått starkare inryck av någon, utom av
professorn i nordiska språk, Noreen. Honom blev hon för övrigt snart
osams med, eftersom han med rätta misstänkte, att hon ibland inte riktigt
tog honom på allvar. Det gällde särskilt en gång på hans proseminarium,
då han förklarade, att han måste gå hem och »göra etymologier», varpå
K.J. ögonblickligen var till hands med en lite försåtlig fråga: »Blir de
mycke gjorda då?»
124
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
