Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erotik, estetik och Klara Johanson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EROTIK, ESTETIK OCH KLARA JOHANSON
Senare höll jag på Utile Dulci ett föredrag om alla de verser till skaldens
minne som blev synliga i tidningarna.
Till våra estetiska intressen hörde också teaterbesöken, där jag såg
så olikartade stycken som Vasantasena och Mme Sans-Gêne. Men om
Ibsen utgav någonting, måste det nya dramat både läsas och ses, om
det gavs någon möjlighet, utan att man behövde resa till Stockholm.
August Lindberg i titelrollen till Peer Gynt, särskilt i det ögonblick då
han skalar löken, glömmer man inte så lätt.
Under året 1896 återtog historien fullständigt herraväldet över estetiken.
Det var vid den tiden jag åter läste Hjärnes strålande uppsats »Skandi-
navisk laghistoria», som om jag velat »bemanna mig» med den atmosfär,
där jag bäst trivdes. Så mycket är säkert, att jag kände mig verkligt
besviken på det litteraturhistoriska seminariet. Olyckan var, att jag på
hösten 97 råkade komma in i en skarv mellan Nyblom och Schück, som
var utnämnd professor men ännu befann sig i Lund. Under läsåret 98—99
sköttes professuren under Schiicks kontroll av docenten Meyer, mest
känd som stor humorist och förträfflig spexförfattare. Eftersom Schück
antagligen just då behövde metrik för sitt forskningsarbete, fick Meyers
föreläsningar och seminarium röra sig omkring de metriska studier, som
en del av 1600-talets svenska författare hade sysslat med under påverkan
av dåtida tyska lärda. På detta sätt kastades jag in i ett arbete, som i
början syntes mig urtråkigt och väl knappast i någon högre grad kunde
intressera Meyer själv. Då han inte hade gett mig några närmare anvis-
ningar angående den seminarieuppsats jag fått på min lott — referat av en
svensk metrik — tog jag saken lättvindigt och resultatet blev därefter. Fast
uppsatsen väl knappast på två dar hade hunnit cirkulera bland kamraterna,
blev den den 2 november föremål för en mördande kritik från en av dem.
Komiskt nog tycks hans misstro mot mig ha hållit i sig i nära tjugu år,
ty han var den ende kritiker, som 1918 ägnade min roman Daniel Malm-
brink en totalt missuppfattande anmälan. Den supé som efter seminariet
avåts på Gästis fick nog ingen otvungen stämning, förrän jag avlägsnat
mig.
Nu föresatte jag mig emellertid att inte längre vårdslösa metriken bara
för att den tråkade ut mig. Hela november ägnade jag odelat åt en ny
uppsats om Petrus Lagerlöfs kollegium i svensk metrik, och den uppsatsen
blev slutligen intagen i tidskriften »Samlaren» för år 1900.
Tentamen i litteraturhistoria hade jag i slutet av januari 98 gemensamt
med Anna Ahlström, som eljest hade till huvudämne romanska språk, där
hon stod lika väl till boks som jag gjorde i historia för Hjärne. Anna
Ahlström har sedan blivit ett inom den pedagogiska världen mycket känt
namn. Hennes stora organisationsförmåga och även hennes förmögenhet
gjorde den skola, hon sedermera grundade på Östermalm, till en erkänd
127
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
