Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erotik, estetik och Klara Johanson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
til chill Hl. LDAX Ë:
LYDIA WAHLSTRÖM
Under tiden hade jag börjat den beramade bibelkretsen, som jag förut
ansett som något orimligt. Men så hade jag ju också i min närhet den
person som på våren varit Ruth Rouses värdinna och impressario i
Uppsala, nämligen professorskan Florence Quensel. Hon tillhörde den
kända släkten Dickson och var nu 40 år, hade utpräglad engelsk brytning
och var så pass främmande för svensk tradition, som hennes engelska upp-
fostran hade gjort henne till. Egentligen verkade hon engelsk herrgårdsfru
med sin fylliga gestalt, sitt praktfulla rödblonda hår och sitt friska skratt.
»Teol. professorskan» Florence Quensel bodde i den s. k. Trädgårdsvillan,
som hon enligt sin mans önskan helt och hållet fått ordna efter sin smak.
Där fanns både köket i källarvåningen, den kusliga spiraltrappan, som
ledde till tjänarnas rum på vinden och den beprisade kolelden i salongen
— övriga kakelugnar var svenska inuti, men förklädda till engelska
kaminer. Uppsala var skandaliserat av denna anglomani.
I detta välordnade engelska hem kom nu studentskorna att ställa till
ett slags revolution i svensk anda. Det var nämligen inte bara jag, utan
småningom den ena efter den andra av mina kamrater som gjorde sitt
intåg där, och den frispråkigaste av alla, Parveln, blev också »Flos»
speciellt bortskämda barn.
Bibelkretsen började den 17 oktober 1897 hemma hos mig och fortsatte
sedan tämligen regelbundet varje söndag hos de olika kamraterna under
läsåret 1897—98. Det första större mötet hölls hos fru Quensel, med
15 kvinnliga studenter. Efteråt kom professor Rudin. Jag förlorade snart
ledningen därav: höstterminen 98 var jag genom doktorsavhandlingen
hindrad från allt annat arbete, och under seklets sista år befann jag mig
mestadels i England. Under den tiden fick jag från Maj Lagerheim ett
brev, daterat 20 mars 99, där hon visar hur starkt bibelkretsen nu kommit
under engelskt inflytande, vilket delvis betyder detsamma som fru Quensels
och dr Motts. »Då vi nu träffas, röra sig samtalen vanligen om ’Bible
study’ eller om ’devotional books’ eller om Mr. Mott själv och hans arbete
i Sthlm, Lund och Kristiania. Första tiden efter hans besök talade vi en
svensk-engelsk rotvälska — så hade vi vant oss att tänka på engelska. Som
han själv en gång påpekade, lade han aldrig an på några stämningar,
utan det han gav var fakta, realiteter. Det synliga tecknet på hans infly-
tande på oss kvinnliga är, att vi tagit upp bibelkretsarbete med ny iver
och på ett nytt sätt. Vi ha nu fyra kretsar i stället för en med tillsammans
c: 20 medlemmar.»
Så långt Maj Lagerheims brev. Mr. Mott var, som vi förstår, den nu
mer än någonsin ryktbare man, som 1946 vid över åttio år fått Nobels
fredspris och dessförinnan, om han velat, kunnat bli amerikansk ambassadör
i både Kina och Japan.
136
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
