Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erotik, estetik och Klara Johanson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
femmer e –. —_________________
■ .1 HMTTFEHTBmH
EROTIK, ESTETIK OCH KLARA JOHANSON
studentfesten på Skokloster hörde jag honom hålla det berömda talet från
slottstrappan, där han lade den akademiska ungdomen på hjärtat att inte
glömma kroppsarbetaren. Vid genomläsningen nu efter 50 år förefaller
detta tal inte längre så märkvärdigt; innehållet påminner snarast om
Snoilskys berömda ord :
Tryck själva den valkiga handen,
ej blott en penning i den,
och slutet förefaller vagt i jämförelse med uppslaget. Men 90-talets
borgerliga klasser hade ännu inte på långt när vaknat upp för den sociala
frågan, och särskilt var det inte vanligt att höra en präst påminna därom.
Och den rent skaldiska inspiration, varmed talet — som stod alldeles utom
programmet — framfördes, liknade den, som fyra år förut i universitetets
försal valborgsmässoaftonen 1893 hänfört hela studentkåren, när han å
dess vägnar höll tal för Gunnar Wennerberg. Men det sociala talet väckte
ett uppseende, som egentligen hedrar dåtidens Sverige. Nästa gång jag
hörde Söderblom var då han installerades som professor i Uppsala 1901
den 24 september.
Naturligtvis hade jag också hugnat K.J. med ett brev om Herlufsholm.
Hon hade under sommaren legat i Uppsala för att examensläsa latin och
grekiska, och när hon fått mitt brev, fick jag till svar ett latinskt telegram :
»Parcendum est Parvulo dum habes!» = (»Du måste skona Parveln, me-
dan du har henne!»)
Den 15 september 97 tog både K.J. och Maj Lagerheim sin kandidat-
examen med stor heder och firades väldeligen i nära tre veckor av
kamraterna och fru Quensel. K.J. hamnade nu i Stockholm, där hon under
väntan på att bli Dagnys redaktionssekreterare tills vidare fått arbete i
krigsarkivet. Men hon uppenbarade sig inte sällan i Uppsala och bodde
då alltid i Trädgårdsvillan hos fru Quensel. Numera framträdde märket
K.J. i nästan alla Dagnyhäften, där hon alltså fick en ganska god start
för sitt senare författarskap. Själv hade jag inte längre en tanke på den
saken, ty under hösten 97 och i februari 98 pågick underhandlingar mellan
mig och styrelsen för Uppsala enskilda läroverk, där jag just då fick
ett vikariat i svenska och historia i klass V. Man tänkte nämligen på
ett gymnasium, där dr Richard Steffen, den sedan så kände litteratur-
historikern, skulle bli rektor, och jag föreståndarinna. Den tiden ansåg
man alltså verkligen, att en samskola behövde både manlig och kvinnlig
ledare ! Men det gick långsamt med skolans tillväxt, och Alice Thunberg,
som var förträfflig skribent men hade en stor förmåga att muntligen säga
grodor, hade fullkomligt rätt när hon en gång på en bjudning fick frågan :
»Hur går det med Steffen och Lydia?» och genast svarade: »Det går
inte alls — de får inga barn !»
135
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
