- Project Runeberg -  Trotsig och försagd : mitt livs minnen /
155

(1949) [MARC] [MARC] Author: Lydia Wahlström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skola och rösträtt (1900—1903)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SKOLA OCH RÖSTRÄTT (1900—1903)
SKOLAN
1 själva verket tycktes allt förberett för min ankomst till Sve-
rige. Så snart underrättelsen om Ellen Fries död kommit till mig, skrev jag
själva påskdagen 1900 till Åhlinska skolans föreståndarinna och anmälde
mig till platsen och fick genast jakande svar, då jag som historiker var
lämplig efterträdare. Sedan Elisabeth och jag avvecklat den engelska
skolan, tillbragte vi en kort tid under cykling i franska Schweiz. Och där
var det, i Martigny i slutet av maj, som tre viktiga underrättelser nådde
mig: att jag var antagen som studierektor vid Åhlinska gymnasiet, att
Norstedts ville ha mig att fortsätta Ellen Fries påbörjade skriftserie
»Den svenska odlingens stormän», och att min mor dött, vilket naturligt-
vis endast kunde kännas som en befrielse. Därför måste jag hem till
begravningen och vara med om doktorspromotionen i Uppsala.
Det blev att resa natt och dag, varpå jag efter en kort mellanlandning
hos Camilla Beck-Friis i Köpenhamn för att anskaffa sorgkläder, äntligen
anlände till Uppsala. Uttröttad som jag var, sov jag över kanonskotten
kl. 7 promotionsdagens morgon.
Den dagen blev inte någon obetingat glad dag för mig, och jag minns
hur jag i själva det ögonblick då professor Alin satte kransen på mitt
huvud, tyckte det var lagom åt honom, som hade haft taktlösheten att vid
Ellen Fries’ promotionsmiddag säga åt hennes föräldrar: »Ja, hon var
den första, men jag hoppas att hon också måtte bli den sista.» För övrigt
saknade jag hela dagen en person, som jag visste fanns i min närhet:
Parveln hade rest upp från Stockholm, fast hon naturligtvis inte gav sig
till känna.
Dagen därpå reste jag till Stockholm för att presentera mig i Åhlinum
och möttes därvid av en egendomlig upplevelse. När Hedda Åhlin efter
ett mycket hjärtligt välkommen skulle visa mig omkring i skolan och
öppnade dörren till handarbetsutställningen, studsade jag vid åsynen av
en stor brädlapp med orden »HERRENS TELNING» i glödritning —
samma ord alltså som vid mitt namn var inskrivna i min mors bibel.
Sommaren 1900 befann jag mig mest i Barkarö — dock med undantag
för en tid i juli på den lilla badorten Rostock i Dalsland, där Elisabeths
mycket dåliga hälsa måste upphjälpas, innan hon kunde tillträda en be-
155

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 9 14:55:55 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/trotsig/0163.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free