Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skola och rösträtt (1900—1903)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LYDIA WAHLSTRÖM
Redan under höstterminen 1901 fick jag en studentexamen nr 2, föga
välkommen men ganska nyttig, emedan den gjorde att jag snart tog
examen lika trankilt som ett sammanträde. Vi hade nämligen kuggat två
elever i skrivningarna på våren och måste naturligtvis på deras begäran
anordna examen för dem. Jag blev desto mer härdad som alla Stockholms
manliga rektorer passade på att komma upp för att se hur jag skulle
klara mig, men man skickade också på oss alla kvinnliga privatister som
då anmält sig till Stockholm. Det var summa fem, av vilka Dagny Hen-
schen och Dagny Thorvall gick igenom med glans.
Dagny Thorvall gav mig anledning att studera en rörande faderskärlek,
Hennes far, som var präst i Västmanland, hade rest upp till Stockholm
före examen och följde med dottern till våra manliga lärare, där han
för säkerhets skull satt inne under tentamen. När den farliga dagen kom,
infann sig fadern i skolan med en påse chokladpraliner, som han ville
att rektor skulle lämna dottern under pågående examen. Och när den
var över, försäkrade han mig : »Det är helt och hållet doktor Wahlströms
förtjänst, att hon gått igenom» — antagligen till inte liten häpnad för
de kringstående anhöriga, som måste tro att jag fuskat henne fram. —
En annan triumf var mig vid samma tillfälle beskärd, nämligen då pro-
fessorskan Henschen — just hon som på en bjudning i Uppsala ansett
att kvinnor inte borde anta doktorstiteln — fingrade på min doktorskrage
och sade till sin nybakade dotter : »En sån ska du också ha, Dagny !»
Med våra timlärare höll jag god sämja, fast jag nog någon gång fick
gliringar för min kvinnosaksverksamhet. När lektor Wigert en gång under
examen i franska fann, att ingen av eleverna kunde översätta uttrycket
»l’asujettissement de la femme» (= kvinnans underkastelse), förklarade
han, att sådant skulle man naturligtvis inte kunna veta i den här skolan !
Ett par svensklärare — sedermera undervisningsrådet Åström och folk-
skoleinspektor Nordlund — hade i Uppsala varit mina historiekamrater,
och då borde vi ju även i Stockholm ha kunnat fortsätta kamratskapet.
Men nu hade de hunnit gifta sig, och jäktet för brödfödan lämnade dem
ingen tid annat än för att komma och gå mellan lektionerna.
Naturligtvis har jag flera av våra lärare i gott minne, däribland
särskilt ett par kristendomslärare — den humoristiske Valdemar Danell,
sedermera kyrkoherde i Blekinge, som brukade säga, att han hade 42
kristendomslektioner i veckan och kände sig som en hedning! Den andre
var Viktor Södergren, numera kyrkoherde i Göteborg, som i lärarrummet
roade oss alla med sina mångsidiga intressen, som då ännu inte hade
hunnit koncentrera sig på ortodoxi. Det var dock ingen fördel för kristen-
domsämnet att läggas i händerna på präster, som alltid var pedagogiskt
otränade och därför inte kunde lyssna under lektionerna. Förutom att
166
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
