Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anna och religion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANNA OCH RELIGION
led höstterminen 1902 hade mitt hemliv blivit förändrat in-
ifrån, därigenom att en ny person kommit in på min väg — för att aldrig
försvinna. I början av juli 1902 skriver jag ned följande torra notis: »På
Johannesberg (egendom i en grannsocken) har jag en åhlinare, som skall
in på gymnasium och kommer hit dagligen för att få franska lektioner för
Clara.» Det var samma unga flicka som jag en gång, 1894, sett vid
Borghamn och som då var bara i6 år. Nu var hon 24 och dragen var
inte längre så runda, det hade snarare kommit något hårt över dem, men
nu imponerades man av på samma gång vemodet och fastheten i hela hen-
nes väsen.
Anna Gustafsson var dotter till en lantbrukare i trakten mellan Vättern
och Tåkern, där släkten i århundraden varit bosatt och som riksdags-
bönder haft åtskilligt med politik att göra. Vid nio år hade hon fått styv-
mor och sedan uppfostrats av guvernanter i hemmet. Efter en tid som
sjuksköterska vid Linköpings lasarett hade hon flyttats över till Sabbats-
berg, men där genom förvållande av en elev fått en svårare muskelbrist-
ning i ryggen och måst sluta. Fadern som hörde till dåtidens bildnings-
strävande liberaler, skickade henne till den största och äldsta av Danmarks
folkhögskolor, nämligen Askov, och de två år hon tillbragte där satte
varaktigt märke i hela hennes väsen, inte minst genom beröringen med den
grundtvigska riktningen, som man då brukade kalla »den glade Kristen-
dom». Det var en kulturellt och demokratiskt färgad protestantism, som
hos sin stiftare hade smält tillsamman med den nordiska tanken. Efter
hemkomsten hade hos Anna slutligen en gammal längtan efter läkarstudier
fått nytt liv, varför hon ville ta studentexamen vid Åhlinum. Hedda
Ählins vänliga intresse vaknade genast, och det dröjde inte länge förrän
hon började säga till mig: »Du ska intressera dig för Anna Gustafsson.»
Jag lydde henne också, då jag nämligen fick i uppdrag att lära Anna
skriva uppsatser, därför att hennes svenska myllrade av danismer. Det
var på detta sätt som vi till sist kom att inackordera henne i närheten
av Barkarö prästgård, då vi inte själva kunde ta emot henne, emedan där
för tillfället var fullt av folk. Bland andra var också Klara Johanson där
en vecka: hon hade redan föregående sommar gjort ett kort besök på en
weekend, och under åren 1902—03 råkades vi rätt ofta i Stockholm,
vilket naturligtvis gav mina intellektuella intressen en stark stimulans.
12 — Trotsig och försagd. 177
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
