Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anna och religion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
––––––––––––- –––––––––––––––––––––––––––––––- –––––––––––––- ~ •
LYDIA WAHLSTRÖM
I ett litet Barkarökåseri i Stockholms Dagblad har K. J. för övrigt gett
en ganska träffande skildring av vårt sommarliv.
Vid höstterminens början hade jag fullt upp med att ordna för flytt-
ning: Hedda Åhlin och jag hade nämligen kommit över en våning om
fem små rum, fyra trappor upp över gården vid Johannes kyrkogård,
Johannesgatan 22, som vi fick för endast tusen kronor, därför att den inte
ens hade elektriskt ljus eller WC. Men detta var denna tid inte så ovan-
ligt, och för mig uppvägdes det av den härligaste utsikten i Stockholm, om
man undantar Kungsklippan och Mosebacke. Och på de fyrtiosju år jag nu
bott här har den inte stigit med mer än 1.600 kr., men så finns här fort-
farande varken centralvärme eller hiss. Två rum och kök intogs av fru
Roth och hennes pojkar, som följt med från Lästmakaregatan, och Hedda
Ählin och jag skulle som inackordering ta Anna Gustafsson, som mycket
riktigt hade tenterat in till tredje ring. Innan skolan började gjorde Anna
och jag ett besök på den släktegendom vid Omberg, där hennes far nu
var arrendator.
Den brådstörtade tentamensläsningen hade dock blivit för mycker för
Annas nerver, och i oktober ordinerade dr Widerström henne en vistelse
i Schweiz på flera månader. Och som Hedda Ählin under större delen
av hösten också måste avpolletteras från skolan för svår nervvärk, så blev
jag en tid ganska ensam, utom att Clara åt lunch hos mig, då hon ju
hade sitt arbete i huset bredvid, i Brummerska skolan.
Anna reste emellertid inte ut förrän den 11 november, och under vår
ostörda samvaro i september—oktober blev min åtta år yngre elev små-
ningom min bästa vän och har under alla skiften förblivit det. Jag karak-
teriserar henne helst med en annans ord, som känt henne tidigare än jag
och varit hennes kamrat på Askov, nämligen studentskan Kirsten Möller,
en ung flicka med stor begåvning och föga lyckliga familjeförhållanden,
som en längre tid vistats i Annas hem på Djurkälla. I ett brev skrev
hon om Anna några rader, som bekräftade min uppfattning :
... aldrig, aldrig har jeg kendt noget lignende. Jeg har sedt mennesker, der var herrer
over sig selv og altid kunde tænke det rette, fordi de i virkeligheden ingen fölelser
havde. Men en saadan forening af varme, kærlighed, klarhed, klogskab, finhed og
selvbeherskelse — det tror jeg knap verden eier. Jeg er næsten vis paa, der maa
være en gerning, der venter paa hende.
Efter Annas avresa var jag alltså ensam en tid. Något egentligt um-
gänge hade jag inte, men »ibland kommer umgängeslusten på mig, och
jag förstår Clara, som säger att hon måste vara i Stockholm nästa
månadslov för att inte bli folkskygg, då hon eljest bara är i skolan och
i Barkarö». Enda gången jag nämner ett nöje var i december, då jag
var med om en fest på Internationella lärarinnehemmet, där Clara skri-
vit ett spex och jag haft riktigt roligt och fått två splitternya flammor,
178
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
