Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anna och religion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANNA OCH RELIGION
o. s. v., tills jag knappt kunde hålla mig allvarsam, när friherrinnan Tamm
gick genom rummet för att lyssna på min repertoar.
Lisses och min vänskap tillväxte under åtskilliga vandringar kring de
vidsträckta ägorna och badturer i den lilla sjön. Ibland red hon —
naturligtvis i damsadel — medan jag cyklade bredvid, diskuterande både
politik, teologi och sociala frågor, där hon dittills aldrig fått någon väg-
ledning. När jag sedan, mera på avstånd, fått följa hennes utveckling till
radikalism, måste jag småle vid tanken att den radikala Elisabeth Tamm,
grundarinna av den berömda Medborgarskolan på Fogelstad, dock en
gång just av mig fått sina första verkliga kunskaper om socialism etc.
Under hösten 1905 återupplivade jag också min första bekantskap med
Alma Söderhjelm, som då låg på Riksarkivet för att skriva Jakobstads
och Brahestads historia. Vid denna tid var hon ännu inte den otroligt
expansiva personlighet hon sedan blev, men impulsiv och frispråkig var
hon redan då. Jag minns hur jag vid mitt första besök hos henne på
hotell Clara Larsson frågade om ett herrporträtt på hennes skrivbord
föreställde hennes bror Werner, litteraturhistorikern, och fick till svar :
»Nej, den bryr jag mig inte om — det här är min lillebror, Torsten.»
I vänskapen med Alma Söderhjelm fick jag nu ett efterlängtat tillfälle
att dyka ned i mitt gamla intresse för Finland. Det hade vuxit upp ur
min barndoms rysshat och min förtjusning för Topelius och Runeberg.
Och när förryskningssträvandena kulminerade i Bobrikoffperioden, som
medförde en invasion av högättade Finlandssvenskar, blev mina känslor
allt djupare engagerade. Det var vid denna tid jag en natt drömde, att
jag blivit hovdam hos ryska kejsarinnan och då inte tvekade om att jag
måste bli tsarens älskarinna för att kunna hjälpa Finland ! Åhlinum hade
en tid en äldre Finlandssvensk seminarielektor som fick övertaga filosofi
och geografi på gymnasium — svenska vågade jag inte tänka på. Alma
Söderhjelm förde mig under ofärdsåren i beröring med åtskilliga finska
flyktingar och även med den finska motståndsrörelsens hemliga litteratur.
Men 1905 fick jag det intrycket att finnarna så fullt och fast trodde på
snart sammanstörtande i Ryssland, att de förvånade sig över att tsaren
inte passade på att rymma, när han sist befann sig i Finland: »Nu väntar
honom nog bara Ludvig XVI:s öde!» Vi fortsatte umgänget följande vår,
då Alma Söderhjelm i konselj utnämndes till docent i allmän historia
i Helsingfors. Hon var nog glad, men sade litet vemodigt att all hennes
lycka kom för sent.
13 — Trotsig och försagd. 193
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
