Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anna och religion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LYDIA WAHLSTRÖM
estsvenska dialekterna, som han studerat på ort och ställe. Omedelbart
efter disputationen tillträdde han emellertid sin befattning vid Ordboken
i Lund och rycktes därigenom längre bort ur min synkrets, vilket icke
obetingat gladde mig, då jag uppriktigt höll av honom. Men detta betydde
ju bara en tids »galgenfrist», ett uppskov med något som jag alltjämt
fruktade som en katastrof. Faktiskt hade också egendomliga funderingar
börjat röra sig inom mig själv: vid en middag på Grand, som fröken
Milow i november höll för socialt arbetande vänner, överraskade jag mig
för första gången i mitt liv med ett ganska skarpt koketteri, och ibland
kunde det hända att min tankegång gick i högst ovanliga banor. Var det
brittsommarn som tittade fram hos en medelålders »skolfröken»?
Ett par nya kvinnliga vänner började också dyka upp vid denna tid,
båda märkliga nog, nämligen min snart så ryktbara kamrat och överman
i franska revolutionens historia, Alma Söderhjelm, och den sedan på
tjugotalet allmänt kända riksdagsledamoten och storgodsägaren Elisabeth
Tamm på Fogelstad. Med den sistnämnda blev jag bekant genom Sigrid
Leijonhufvud, som en gång hade haft den unga fröken Tamm i sin vård
på en resa till Frankrike och England. Fogelstad ägdes av änkan efter
en ryttmästare Tamm och hans båda döttrar, av vilka den äldre, Märtha,
gift sig med vice häradshövding Liljencrantz och den yngre skötte egen-
domen tillsammans med sin mor. Friherrinnan Emma Tamm f. Äkerhielm,
hade starka intressen åt teosofi och spiritism, där hon läste allt hon kunde
komma över. Hon hade en stark vilja, och här fick jag lära känna den
gammaldags herrgårdsregimen, där sockret förvarades i låst silverskrin,
som endast friherrinnan hade nyckel till. Jag fick en försmak av ordningen
redan i det ekipage med två hästar och väldresserad kusk i svart livré,
som skickats att hämta mig den 272 mil långa vägen från Katrineholm.
Med traktens övriga adel existërade inte något närmare umgänge.
Mellan mor och dotter var förhållandet mera avmätt än hjärtligt.
»Lisse», som dottern kallades, hade vuxit upp ur hämningar precis som
hennes mor. Systrarna hade, som bruket tycks ha varit på de stora adels-
godsen i Sörmland, aldrig fått gå i skola, utan läst för gamla guvernanter,
tills de slutligen befunnits mogna för manliga lärare, bland vilka varit
själva Tor Hedberg. När dessutom livsåskådningen helt och hållet före-
stavades av den konservativa modern, var det inte så underligt om
oppositionslusten hos »hemmadottern» växte i kapp med de sociala
intressena. Egentligen undrade jag över, att »tant Emma» kunde
behandla mig så omisstänksamt och vänligt, men hon var inte utan sinne
för humor och jag lyckades en gång hjälpa henne med att sällskapa en
grevinna, som bara kunde tala om adel. Så lämnades jag att diskutera
Cronstedts på Fullerö, Treschows på Tidö, Ridderstolpes på Fiholm
192
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
