- Project Runeberg -  Trotsig och försagd : mitt livs minnen /
195

(1949) [MARC] [MARC] Author: Lydia Wahlström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Föreläsningar och rösträtt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kommen Verdandi- eller Heimdalsskrift bakom valet av något nytt ämne.
Naturligtvis avvärjde vi så mycket som möjligt alla slags sensationella
ämnesformuleringar, men det var nog endast han, som kunde upptäcka
pudelns kärna i det zoologiska ämnet »En kärlekshistoria med förhinder»,
vilket skulle vara förklädnad för »Ålens vandringar under lektiden».
Ogement roligt fick vi också när Arbetarinstitutets grundare, dr Anton
Nyström, anmälde sig till en föreläsning om »Äktenskaps ingående hos
vilda folk», just då han nyss vid närmare 65 års ålder hade gift om sig
för tredje gången med ett adertonårigt hembiträde hos författarinnan
Elna Tenow. »Där borde han ju verkligen vara sakkunnig», sade Kjellberg
torrt.
Småningom lärde vi oss också att avvärja vanliga reseskildringar så-
som alltför lättvindiga turistämnen. Men då kunde det hända att en före-
läsare som anmält Schweiz som ämne försvarade sig med att han aldrig
varit där — han hade bara läst därom i böcker och kunde alltså inte räk-
nas som turist! Men inte ens mera kvalificerade reseskildringar kunde
vi i vår hårdhet alltid godkänna. T. ex. när ett nordiskt läraremöte i
Oslo en gång hade inbjudits att bese de berömda Rjukanverken, där man
då framställde kväve ur luften — och en mängd svenska folkskollärare
plötsligt anmälde sig att föreläsa om saken. Den gången var det en med-
lem av styrelsen, Fridtjuv Bergs bror, slöjdinspektören Hjalmar Berg,
som avslöjade saken.
I början hölls mest enstaka föreläsningar utan diskussion, men numera
söker man alltmer få ett slags sammanhängande kurs till stånd. För min
del föredrar jag de s. k. ABF-serierna, då Arbetarnas Bildningsförbund
anordnar fyra föreläsningar på samma ort under två dar i rad inom en
viss grupp ämnen.
För mig personligen blev dessa resor ett slags vila: »Här går jag som
åskådare och transporteras som ett kolli och handlar bara när jag håller
föredrag.» Men där råkade jag i allmänhet just de personer som delade
mina intressen, vilket jag sällan fick tillfälle till i Stockholm. »Jag blir inte
så lätt pessimist, när jag tänker på att det finns så många duktiga kvinnor
i Sverige», skriver jag redan från min första rösträttsturné. Nog märkte
jag rätt ofta att mannen för tillfället försvunnit i de hem, där jag fick
bo. Däremot har jag aldrig mer än en gång stött på svårigheter med
myndigheterna, och det var då polismästaren i Göteborg först ville neka
mig lokal, därför att han förväxlade mig med Kata Dalström. Naturligtvis
råkade jag också män som tordes stanna hemma här när jag kom, och
till och med män som vågade uppträda för »saken» tillsammans med
mig, t. ex. redaktör Henrik Hedlund i Göteborg, borgmästare Jakob Pet-
tersson i Södertälje och friherre Carl Carlson Bonde på Eriksberg. Ofta
gästade jag prästgårdar, liksom min syster Clara, som började sina resor

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 9 14:55:55 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/trotsig/0203.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free