Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Föreläsningar och rösträtt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LYDIA WAHLSTRÖM
i kampen mot vita slavhandeln på samma gång som jag började i rösträtt,
nyåret 1904. En gång råkade vi hamna i samma sovkupé, där jag inte
lade märke till min redan sovande medpassagerare, så det blev stor tablå
när vi möttes i korridoren.
Mina rösträttsresor sökte jag alltid kombinera med turnéer för före-
läsningsföreningarna, som då fick bestå det mesta av resekostnaderna;
ofta höll jag därför två offentliga föredrag samma kväll och kunde ändå
ibland på morgonen ge en bekant skolföreståndarinna en morgonbön
eller ett föredrag i statskunskap för flickskolans högsta klasser.
På nyåret 1904 fick jag min första längre rösträttsturné, som gick till
västra och södra Sverige. Början gjordes med ett besök hos Anna, där
jag höll föredrag över »Kvinnan i den äldsta kyrkan», ett ämne som
småningom kom att förbereda arbetet för kvinnliga präster. Från Öster-
götland for jag till Göteborg, där jag fick bo hos författarinnan Ellen
Idström, som gjort sig känd genom en skrift i striden om Ellen Key.
»Alla själiska kvinnor heter Ellen», sade Heidenstam försmädligt; »Ellen
Key, Ellen Idström och — Hellen Lindgren» (en manlig skriftställare,
som var känd som ett orakel i Stockholms lärarinnekretsar). Min origi-
nella elev Sophie Carlander, berättade öppenhjärtigt för mig att hon i
början av mitt föredrag hade suttit med skräck för att jag skulle komma
av mig!
Från Göteborg for jag till några Hallandsstäder. I Laholm var mitt
föredrag förlagt till ett hotell med provisoriskt inlagd estrad och ett litet
trefotat bord av den sort som på sextitalsfotografier alltid brukar vara
underlag för cylinderhattar och armbågar. Ett par massiva folkskollärarin-
nor försäkrade mig, att de hade provat estradens bärkraft. Snart lärde
jag mig övervinna alla slags svårigheter, till och med att tala i mörkret,
eller till ackompanjemang av jazz i rummet bredvid, eller att köra ut
karlar eller hundar som förde oljud.
I juni 1904 fick jag åter en föredragsresa, men denna gång till Berlin
för att på Ann-Margret Holmgrens vägnar redogöra för den svenska
rösträttsrörelsen på en internationell kvinnokongress. I Berlin var jag
inbjuden att bo hos en historiker, dr Hildegard Wegscheider-Ziegler, som
var gift med en läkare och var intresserad av min ställning som »Gym-
nasialdirektor», där jag i Tyskland inte hade någon motsvarighet. Här
råkade jag trevligt folk ur Berlins radikala intelligens, som fick våldsamt
roligt, när jag på ett plakat utanför en villa i Charlottenberg hade läst
»zu vermeiden» = att undvika, i stället för »zu vermieten» = att hyra,
varmed jag omedvetet hade karakteriserat det förmyndarsamhälle som
Preussen i alla tider varit. Över brevlådorna läste man ju : »Marke und
Aufschrift nicht vergessen !» och kände sig som en femåring vid sin mam-
mas förklädesband. Det var sannerligen annat än den absoluta nonchalans,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
