Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Föreläsningar och rösträtt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IT" # " T ——y TT" w
LYDIA WAHLSTRÖM
Bland amerikanskorna var det två som alltjämt står livligt för mitt
minne — Susan Anthony med sina nobla drag och metodistpastor Anna
Shaw, som jag kände sedan Londonkongressen 1899. Liten och fyllig
som hon var och med ett runt barnansikte, skulle hennes utseende inte
ha varit vidare frappant, om det inte varit för de stora, genomträngande,
mörka ögonen. Och hörde man henne tala, begrep man att hon brukade
kallas världens förnämsta kvinnliga talare. Den gudstjänst där hon i den
amerikanska presbyteriankyrkan predikade över ämnet »Vad betyder det
att vara kristen», glömmer man inte så lätt. Under altartjänsten, som var
ganska lång, officierade den vithårige amerikanske prästen i Berlin till-
sammans med två gamla fruar, troligen äldste inom sina respektive för-
samlingar.
Mitt intryck av de amerikanska kvinnorna var att de, trots alla talar-
knep, ändå krävde vår beundran genom sin parlamentariska virtuosmäs-
sighet. Som ex. nämner jag Mrs. Gilman, kongressens populäraste talare,
men också dess ytligaste applådknipare. Hon behövde inte mer än börja
en mening, t. ex. : »It is not good that love should be mixed with money»,
förrän hon avbröts med så långa applådsalvor att pauserna med hennes
oefterhärmliga småleende nästan blev längre än själva föredraget. Men
Mrs. Gilman kunde också tala ärliga ord om hur mödrarnas bristande
bildning och medborgaranda gjorde dem mindre skickade att uppfostra
barn än fäderna var. »Låt oss ej stanna i tillbedjan för moderskapet i sig
självt, ty detta ha vi ju gemensamt med vildarna och djuren, och hur
mycket instinktiv kärlek det än ger upphov till, utgör det dock ingen
garanti för en klok uppfostran.»
På avslutningsdagen kom Helene Lange med en historik över kvinno-
frågan, där hon betonade, att innan männen kunde ge kvinnorna några
rättigheter, måste de ha lärt sig att till dem stå i något annat än ett
blott och bart instinktivt förhållande. I en tydlig polemik mot Ellen Key
framhöll hon, att det var oberättigad sentimentalitet att för kvinnans räk-
ning begära mer estetiskt och »passande» arbete än för männen.
Från radikalt kvinnohåll gjordes många anmärkningar mot kongres-
sens societetsprägel. Men i ett land där officiellt erkännande betydde så
mycket, var det av inte liten vikt att man lyckats vinna så många myn-
digheter. Från rikskansler von Bülows garden party i palatset vid Wil-
helmstrasse minns jag bäst Lenbachs sällsynt levande porträtt av Bismarck
i det pommerska lantvärnets svenska uniform.
Själva min avfärd från Berlin kom att få ett visst dramatiskt förlopp.
Det var den 10 juni, och när jag steg in i min kupé, upptäckte jag, att
där satt två damer som talade svenska med finsk brytning. När jag så
steg ut på perrongen för att köpa mig ett Berliner Tageblatt, fann jag
på första sidan med fetstil orden: »BOBRIKOFF ERMORDET». För
198
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
