Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Föreläsningar och rösträtt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRELÄSNINGAR OCH RÖSTRÄTT
varmed man i Londons tunnelbanor lät den resande springa av alla kraf-
ter, innan obehöriga fick tag i kappsäcken.
Min största upplevelse under denna vecka blev den kristna liberalismens
storman, professorn i kyrkohistoria vid Berlins universitet, Adolf von
Harnack. För att få gå på hans föreläsningar skaffade jag mig en intervju
med honom i hans hem, som jag skildrat i »Nya nutidsfrågor» (1907).
Det möte jag fick vara med om var den INTERNATIONELLA
KVINNOKONGRESSEN den 13—19 juni, som hade 6.000 deltagare
och leddes av de tyska kvinnornas nationalråd. Detta var en gren av
International Council of Women, grundat redan 1888 i Washington och
nu på väg att bli en även på konservativt håll accepterad organisation.
Åtminstone hade det tyska nationalrådet redan hunnit intressera stadens
myndigheter för en sak, som sannerligen inte brukade vara populär bland
tyska män. Berlin hade stor middag på rådhuset för spetsar av rörelsen
och de utländska delegaterna, och själva kejsarinnan hade fått lov att
hålla mottagning för några av dessa, varvid mötets »grand old woman»,
den amerikanska rösträttsrörelsens banbrytare, den 84-åriga Susan B.
Anthony till och med fick en fåtölj framsatt åt sig.
Philharmonien var ett böljande hav av blommor, och när ett dämpat
solljus göt sig ned över den livliga scenen i Oberlichtsaal, var man glad
att få luta sig över anteckningsboken. Därtill frapperades man genom
mängden av vackra ansikten till eleganta, ofta nästan extravaganta toa-
letter. Tyskorna klädde sig dock företrädesvis i empireklänningar med låg
krage — en dräkt där snörlivet var alldeles bannlyst. De manshärmande
såg man påfallande sällan till, och förekom de, var det hos en eller annan
äldre dam, vars lite aggressiva typ skvallrade om att hon fått slåss för
die Frauenrechte mot både skämttidningarnas ölinspirerade flatskratt och
den kejserliga polismanligheten. Det var en påfallande skillnad mellan
denna förgrämda kvinnosakstyp och harmonien hos de anglosaxiska kvin-
norna, särskilt lady Aberdeen, som jag nu till min glädje återsåg. Själva
kongressen var ju också ett starkt bevis på att »förföljelsens tid nu var
förbi», som jag uttryckte mig då — tydligen något förhastat, om man
tänker på nazismen. Men det var ju ännu trettio år kvar till dess.
Bland kongressledarna fanns skolföreståndarinnan Helene Lange, som
tillsammans med sin systerdotter, dr Gertrud Bäumer, utgav det stora
verket »Handbuch der Frauenbewegung». Helene Lange gjorde på mig
det starkaste intrycket bland tyskorna, om jag undantar den både behag-
liga och vederhäftiga fru Marianne Weber, gift med den kände national-
ekonomen i Heidelberg och själv författare i sin mans ämne. Hon betonade
särskilt att historien och nationalekonomien lidit av att alltför ensidigt
ha blivit sedda ur manlig synpunkt:
197
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
