Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Föreläsningar och rösträtt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRELÄSNINGAR OCH RÖSTRÄTT
hårig och ser fruktansvärt överansträngd ut, men hans sätt är lugnt,
värdigt och anspråkslöst.»
Vid samma tid fick jag uppträda på Folkets hus mot själve Branting,
som inte vågade ta upp kvinnorösträtten på socialdemokraternas program,
förrän de liberala gjort det. När han slutligen rent ut sade, att han i läng-
den inte skulle komma att ställa sig i vägen för kvinnlig rösträtt, men i
alla fall undrade om den kulturellt sett skulle komma att bli någon för-
mån, eftersom det ju var kvinnor, som huvudsakligen befolkade kyrkor
och bönehus, hörde jag en arbetarkvinna viska bakom mig: »Nå, vem
befolkar de kulturella krogarna då?» Varpå jag beslöt att låta det komma
vidare, då hon naturligtvis inte själv skulle vilja uppträda mot sin store
lärofader.
Min socialistvän och kamrat i Stockholmsföreningens styrelse, fru
Lindkvist, som satt bredvid Branting på mötet, sade mig att han blev
blodröd av förargelse under mitt tal, och aldrig hade jag fått så många
tacksägelser från olika håll som för detta anförande. Men Branting förlät
mig inte denna seger — det kunde jag se på hans sätt att hälsa på mig
med nära nog bortvänt ansikte, när jag härnäst råkade honom på ett sam-
manträde. Det plågade mig, ty egentligen beundrade jag honom inte så
litet.
Nu hade jag också börjat bilda rösträttsföreningar: Filipstad, Mjölby,
Norrahammar och Enköping kom därvid på min lott.
Våren 1906 måste jag åta mig ordförandeskapet för Stockholms röst-
rättsförening, eftersom Gertrud Adelborg inte orkade med det och Anna
Lindhagens namn hade för radikal klang för en förening så observerad
i landsorten som vår. Svårast var att upprätthålla rörelsens neutralitet,
sedan högern övergett oss.
I alla fall stretade vi oss igenom båda åren 1906 och 1907. Någon vidare
respekt fick jag i allmänhet inte för de politiker man gav mig att inter-
vjua: själva justitieombudsmannen Berger fann jag blekfet och otvättad,
och senare hörde jag, att valet av honom hade väckt en obehaglig upp-
märksamhet. — Olof Jonsson i Hof, som hade placerat mig på sin frukost-
tid, verkade endast och allenast skygg för att ge sig in på ett resonemang,
och Daniel Persson i Tällberg påminde mig om Karlfeldts dikt »Dema-
gogisk söndag», för han gjorde ingenting annat än sjöng på versen om
»Partit, Partit, Partit — jag hör dit» ... allt medan han gick omkring i
rummet i en nattrock med illa isydda knappar.
Rösträttssaken förde dock även med sig trevligare bekantskaper.
Ibland vankades middagar på Hamburger Börs eller supéer hos enstaka
riksdagsmän. Helst minns jag därvid vår trogne högervän Albert Berg-
ström, som dessutom, såsom lärarinnor brukar uttrycka sig, var »fader
till ett av mina barn», en dotter som tog studenten 1909 och sedan som
201
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
