Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Föreläsningar och rösträtt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRELÄSNINGAR OCH RÖSTRÄTT
i deras ordensband råkade på de åtminstone tillnärmelsevis svenska
färgerna, mörkblått och orange, huset Oraniens färger. Jag gjorde också
mitt bästa att i ett tal på engelska framhålla de många beröringspunkterna
mellan Hollands och Sveriges historia.
Vår vice ordförande, bankkassören fröken Signe Bergman, framlade på
kongressen ett förslag, som antogs efter en rätt livlig debatt, och som
gick ut på att alla länders rösträttsföreningar skulle till sina respektive
regeringar insända petitioner om kvinnorösträtt. Finlands och Norges
kvinnor, som redan fått sin rösträtt (respektive 1906 och 1907) fick
hedersomnämnande. Vårt land blev också rättvist uppmärksammat för
sina samhällskurser, där den svenska landsforeningen ensam hade börjat
söka uppfostra kvinnorna för deltagande i det offentliga livet.
Av alla de representerade länderna tilldrog sig England det allmännaste
intresset, beroende på det kända suffragettväsendet, som här represen-
terades av tre mycket sympatiska kvinnor. Den 80-åriga Mrs. Despard
talade både värdigt och livfullt om sin fängelsetid i det liksom de flesta
engelska fängelser illa beryktade Holloway. Hennes enda brott var att
hon sökt få inlämna en petition till engelska statsministern, som därvid
förskansat sig med tio poliser mot fyra rösträttskvinnor ! Den unga mrs
Billington Greig hade gladeligen hållit brandtal från kolkärror på Londons
bakgator men uppträdde här i allmänhet som den mest oklanderliga lady.
Hennes charm syntes mig farlig för den engelskbetonade Signe Bergman,
och det kom till en scen, då jag sökte rycka Signe från hennes agitation
men nära nog »fick sparken» med ett ilsket: »Get away with you!»
Naturligtvis var dock även den respektabla äldre engelska rösträtts-
föreningen representerad vid kongressen, och jag var ivrig att genom
dess ordförande, Mrs. Garret Fawcett, få någon föreställning om vad er-
faret folk tänkte om suffragetterna. Mrs. Fawcetts svar blev ett lugnt
»vänta och se!», vilket visade hur avgjort de engelska förhållandena skil-
de sig från andra länders. I Sverige skulle åtskilliga av suffragetternas
upptåg ha betraktats som avgjort brottsliga, t. ex. att sticka knivar i tavlor-
na på museer eller hälla fotogen i brevlådor, men i England hade just detta,
efter vad det offentligen försäkrades, på fyra år vunnit en uppmärksamhet
för saken, som den äldre rörelsen inte på fyrtio år lyckats vinna. Mrs.
Fawcett själv gjorde för övrigt på mig intet starkare intryck — jag fick
här min övertygelse om temperamentets betydelse även inom politiken
förstärkt.
Temperament fattades i stället inte hos kongressens präst, Anna Shaw,
vars gudstjänst dock till följd av lokalens skrämmande brist på högtid-
lighet inte fick riktigt samma verkan som hennes gudstjänst i Berlin tre
år förut. Ordet »predikolokal» var här ovillkorligen bättre passande än
203
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
