Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En parentes om München och Gagnef
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1977 F"y NIE - ......"..
EN PARENTES OM MÜNCHEN OCH GAGNEE
njöt hon mer av Tysklands flora och fauna än av människorna. När det
beslutats, att hon skulle stanna ett år i en högadlig katolsk familj i trakten
av Münster, utbrister hon förtvivlad: »Jag som så svärmar för det sköna
Frankrike, jag måste leva bland ett folk, som varje dag hånar det, och
får ej säga något mot dessa tyskar, vilka jag hatar som nation. Jag skulle
vilja förgöra denna så väl styrda stat.» Hade Ellen stått fast vid denna
uppfattning, så hade väl hennes framtid kommit att gestalta sig annor-
lunda, men ännu efter att i sju år ha varit gift med en tysk, kan hon
utbrista: »Tyskland är ett rysligt land med sina byråkratiska förhållanden,
och vi dumma bajrare göra allt efter Preussen i stället för att stå på
egna fötter. En gång i tiden försöka de väl däruppe i Berlin att sluka
oss också — hoppas att ’der bayerische Knödel’ — nationalrätten — är
för hård då också, enligt Bismarcks historiska yttrande. Bajerns vinst
av kejsardömet är minimal, men vår rikedom skulle vara bra för Preussens
statsskuld.»
Hösten 1889 gick hon på sin fars önskan in vid Gymnastiska central-
institutet, fast hon hellre skulle velat studera historia. Men då fadern efter
en kort tid dog, vaknade med förnyad styrka hennes barndomslängtan
efter klosterlivet, och jag fann henne mer än någonsin fylld av religiös
romantik. I början hade hon också svårt att få ett riktigt intresse för
sitt arbete, särskilt anatomien. På våren började det dock ljusna tack vare
kamratlivet : nu fann hon gymnastyrket friskt och hurtigt. Och när hon
genom sin förlovning gått förlorad för gymnastiken, fick hon av både
lärare och kamrater veta, att hon skulle ha kunnat bli en verkligt skicklig
gymnast.
Vid nyåret 1890 börjar breven tala om »vår tyska doktor», Ottmar
Ammann, en ung bajersk militärläkare, som under studier vid Central-
institutet bott i familjen några veckor. Han var 29 år gammal, »en trevlig,
rolig, god och from man, tillhör samma tro som vi». När frieriet kom,
skaffade det henne emellertid åtskilligt bryderi. Klostertanken hade hon
visserligen redan förut slagit ur hågen, men på sina känslor var hon
länge osäker. På våren besökte hon mig i Uppsala, och i mitt studentrum
pratades och grälades väl också en smula den natten. Det vore synd att
säga, att jag med min utpräglade individualism den tiden kunde ha någon
verklig blick för den katolska uppfattningen av äktenskapet med dess
karaktär av offer åt Guds rike, som därigenom skall hållas vid makt på
jorden. När Ellen sedan på bröllopet talade om för mig, att hennes
brudslöja skulle bli dopdräkt åt hennes första barn, fick jag för första
gången ett levande intryck av den mystiska sammansmältning av andligt
och lekamligt, som ligger i begreppet sakrament. Och denna uppfattning
blev för henne alltjämt lika oeftergivlig för lyckan i hennes äktenskap.
207
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
