Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kring religiösa problem 1910—1912
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRING RELIGIÖSA PROBLEM 1910-12
Öppet brev till dr Lydia Wahistr’om.
Jag hade ej tänkt blanda mig i den strid, som uppstått med anledning av edra ar-
tiklar i St. D., trots uppmaningar därtill från ämbetsbröder. Edra artiklars inne-
håll var för mig ingen nyhet. Under de tre år, de sista av er gamle faders levnad,
jag var v. pastor här, hade jag ofta tillfälle att höra samma anklagelser i samma
generaliserade och till orättvisans spets drivna formulering. Då jag nu läst ert svar
i St. D. och där ej finner ett ord till ursäkt för er smutskastning mot så gott som
hela Sveriges prästerskap, kan jag ej underlåta att för uppväckande av »själviaktta-
gelsens bittra ande» hos Er själv yttra några ord.
Ni har en gång, efter vad Ni påstår, sett en småländsk lantpräst i smorläders-
stövlar och mollskinnsbyxor, och framställer honom som en exponent av den svenska
lantprästens kulturella nivå. Jag känner väl igen honom, d. v. s. jag har aldrig sett
honom; men Ni har ofta låtit honom figurera för mig i edra lamentationer över
prästerna. Doktor Wahlström! Jag såg under mina senare studentår i Uppsala näs-
tan dagligen en studentska av Västmanland—Dala nation, som, om jag nu i likhet
med Er skulle vilja förlöjliga en persons yttre, erbjöd det tacksammaste föremål
för en skämttidningsillustratörs iritstift. Och skulle jag begagna mig av er på kvinn-
lig logik byggda slutledningskonst och i stil med er skildring av lantprästerna giva en
bild av Uppsala studentskor vid 1890-talets början, skulle den bli ungefär så här :
Uppsala studentskor förete en löjeväckande hybrid form mellan bondpiga och gre-
nadiär, likväl saknande den förras kvinnliga behag och den senares hållning. Och
skulle t. ex. en främling på denna studentskas toalett, skick och utseende grundat
ett omdöme, lika raskt som Ni brukar göra, säkert är, att han skulle satt Er och
edra medsystrar i kulturhänseende på en förfärande låg ståndpunkt.
Har Ni ej besinnat, att Ni genom att skildra de svenska lantprästerna såsom till
större delen förslöade, snuskiga, försupna o. s. v., inger alla, som veta Er vara
prästdotter från landet, den misstanken, att er egen fader var sådan? Jag vet ju, att
Ni ej velat giva honom precis ett sådant eftermäle. Att Ni ansåg honom förslöad,
det har Ni mer än en gång enskilt uttalat. Men Ni har också gjort det tämligen
offentligt. Eller minns Ni ej min livliga harm, då Ni, för företa gången inbjuden
till en nyinflyttad familj här i socknen, behagade inför det häpna middagssällskapet
framställa er egen fader som exempel på den mångomskrivna slöheten? Huru lyder
fjärde budet, doktor Wahlström? Han var dock, denne Imin vördade företrädare, i
allo en! ärans man, aktad av sina församlingsbor och sina ämbetsbröder betydligt mer
än av — sin yngsta dotter.
Jag erinrar Er om, huru Ni i ett offentligt föredrag här 1905 tillät Er kalla
Selma Lagerlöfs fader »drinkare». Vad tror Ni väl den frejdade författarinnan
skulle ha gjort, då Ni på senaste hyllningsfesten bjöd henne famnen, om hon vetat,
att Ni offentligt inför flera hundra personer skändat hennes faders minne? Jag tviv-
lar på, att hon skulle mottagit det famntaget.
Jag erinrar till sist om, att Ni en sommardag här på prästgårdsverandan behagade
i min och ytterligare två eller tre vittnens närvaro utsprida ont rykte och ur egen
fatabur tillägga ärekränkande smädelser mot sedermera avlidne hovpredikanten
Heüman. Detta kunde (och jag tillägger nu : borde) ha låtit Er göra en mindre ange-
näm bekantskap med strafflagens 16 kap.
Vågar ni förneka sanningen av vad jag anfört ur Er offentliga och mindre
offentliga trafik? Jag kan styrka sanningen med vittnen och edfästa den.
Ni brukar ibland uppställa den frågan: Har Sverige verkligen råd att undvara
kvinnan i det politiska livet? Ja, min fröken, skulle Sveriges rösträttiskvinnor strida
eller komma att strida på samma sätt som Ni understundom gör, då sannerligen
för Gud ha vi både råd och lust att undvara dem. Pietetslöst, ovederhäftigt käring-
prat och förtal ha vi alldeles nog av redan nu.
Barkarö den 24 juni 1910.
A. M. Strömberg,
kyrkoherde
237
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
