Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kring religiösa problem 1910—1912
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LYDIA WAHLSTRÖM
Jag hade från början klart för mig att Strömberg handlade på till-
skyndan av en skollärare i Barkarö som några år förut gjort ett klumpigt
utpressningsförsök mot mig. Själv hyste Strömberg agg mot oss syskon,
sedan vi måst lagsöka honom för en summa han lånat av vår far. Härvid
skrev han ett högst obehagligt brev till vår boutredningsman, fast denne
hörde till vår fars ämbetsbröder inom stiftet. Jag hade också sökt verka
för valet av en annan präst för Barkarö pastorat, vilket förklarar hans
hätska ton mot mig. Han har senare i samtal med pastor Axel Lutteman
uttalat sin »förtvivlan» över att på detta sätt ha förgått sig. I tanke
att han tog min far och kyrkoherde Heiiman i försvar, hade han i själva
verket riktat misstankar mot dem bägge. Och saken blev inte bättre,
när han fram i juli i Stockholms Dagblad ytterligare preciserade sina
påståenden med att det icke varit »ett privat samtal med en med-
människa, utan ett sällskapssamtal med tre människor (d. v. s. min syster,
vår värdinna och en släkting till min far) om en annan oförvitlig och
högt aktad medmänniska». När han sedan kom med s. k. »ordagranna»
citat ur mina påståenden, använde han uttryck som aldrig hört till mitt
ordförråd, såsom t. ex. ordet »kysk», som alltid för mig haft en senti-
mental klang.
Så hade nu det underliga inträffat att jag som — kanske utan att
vara riktigt medveten därom — dock hade skrivit mina artiklar om den
usla kyrkliga organisationen så gott som för att försvara min far, i stället
blev beskylld för att offentligen ha smädat honom. Chocken blev också
för mig mycket stark, och det blev inte bättre genom att tidningspolemiken
och de anonyma breven var i full gång ända in i augusti. Nya Dagligt
Allehanda, som jag ju på örebromötet direkt angripit, tog med förtjusning
emot angrepp emot mig under rubriken »Debatten om Lydia Wahlström».
Ibland kunde förargelsen ta sig så puerila uttryck som när man vädjade
till »biskoparnas skyldighet att försvara sina präster» eller när jag blev
beskylld för att ogilla folkökningen.
Själv förhöll jag mig passiv, då Strömberg ju inte ens gjort ett försök
till vederläggning av mina artiklar. Anna Whitlock, som trodde att saken
kunde skada rösträttsfrågan, ville däremot även få Publicistklubben att
uttala en protest mot tidningspolemik, grundad på privata samtal. På
hennes uppmaning tillbakavisade jag i Stockholms Dagblad Strömbergs
beskyllning att jag offentligen skulle ha smädat Selma Lagerlöfs far.
Missförståndet kunde möjligen härröra från en nykterhetsfest i Barkarö
folkskola julen 1904, där jag uppläst ett par av Selma Lagerlöfs Kristus-
legender, men där en manlig talare samma kväll omtalat sin egen far
som alkoholist. Jag slutar mitt inlägg med att det att döma av pressens
ogillande hållning mot bruket av privata samtal i offentlig polemik, såg
ut som om detta ohederliga stridssätt huvudsakligen skulle komma att
238
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
