Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 30-talet och politik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30-TALET OCH POLITIK
Ingen förändring i livet kan väl motses med sådan oro
som inträdet i pensionsåldern. Min vana trogen att i det längsta undvika
allt obehagligt hade jag skjutit undan tanken därpå, tills det var omöjligt
att hejda den : det var först julen 1928 som det gick upp för mig att jag
bara hade sex år kvar till katastrofen. Och det missnöjda (»försagda»)
draget kring munnen på mitt eljest allra mest lyckade porträtt, som togs
just pensionsåret, 1934, vittnar bäst om att den pärsen inte var så lätt
att gå igenom.
Oron hade nog sina reella skäl : den ekonomiska frågan tycktes mig vara
rätt svår att lösa, eftersom de fattiga 2.000 som utgjorde min pension inte
kunde ersätta den förlorade lärarlönen. Jag kunde tydligen inte beräkna
hur stor ersättning jag skulle komma att få genom ökad tid till föredrag
och författarskap, som alltid intresserat mig bra mycket mer än skolarbetet.
Jag kände mig en smula utkastad i tomma rymden från en tillvaro, som
dittills varit så väl inrutad genom skolschemat. Det var först sedan poli-
tiken börjat uppsluka min tid som äventyrslusten vaknade och jag begrep
att vad jag fruktat som en förlust i själva verket var en befrielse och att
jag hade vingar för »tomma rymden», som för övrigt blev allt utom tom.
Det var helt enkelt ljuvligt att slippa indela livet i terminer, att få komma
och gå som man ville utan att behöva vara tillbaka i skolan från tisdag
middag till fredag middag.
Avskedet från skolan blev en överraskande erfarenhet. Nanna Svartz
höll talet för mig från bönsalens kateder, och en hel del av mina »gamla
flickor» hade dagen till ära skrudat sig i studentmössor. I mitt tacktal
åberopade jag gladeligen Clas Flemings ord till Karl XI : »När detta
är gjort, vilje vi begynna något nytt». Ännu hade jag för övrigt mer än
tio år kvar tills känslan av ålderdom smög sig på mig. Cykelglädjen —
efter den kunde jag på det hela taget bedöma min livslust — var alltjämt
oförminskad, om det också »föll sig så», att det inte mer tycktes bli
några långturer av. Ännu 1943 cyklade jag dock på Omberg och under
en vistelse på Ekebyholms kuranstalt följande år gjorde jag kortare turer
med nyförvärvade vänner.
Även den fruktade 70-årsålderns inträde 1939 fick inte så litet av fest
över sig. Det var samma år som rektor Danell avgick från sitt rektorat
och definitivt flyttade till Östergötland, så den födelsedagen firades i Gag-
291
WUHgSyg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
