Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 30-talet och politik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LYDIA WAHLSTRÖM
nef. Den största överraskningen kom dock två dar senare med professors-
titeln, och den stunden glömmer jag inte så lätt. Kyrkoherde Wigardts
sommarkonfirmander skulle just ha avslutning, och Clara eller jag skulle
berätta för dem om vår prästgård i Västmanland, något som min syster
dock överlämnade åt mig. När detta var över, skulle de se minnesstugan,
och just som vi skulle gå därifrån, dök Clara plötsligt upp i Tallbacken med
utsträckt arm, och utbrast med befallande ton: »Stanna!» Och så fortsatte
hon : »Jag har nyss hört i radion, att K. M :t har förlänat dr Lydia Wahl-
ström professors namn». Efter detta var det ju inte möjligt annat än att ta
Clara i famn och tala om för den stirrande ungdomen, att nu hade de fått
fortsättningen till vad de nyss fått höra av mig: att jag till stor del hade
min syster att tacka för en uppfostran, som lagt grund till utmärkelsen.
Och sedan gick Wigardts hem med oss till Solsheden, där Clara med
darrande hand serverade av rhenvinet, som fanns kvar efter födelsedags-
middagen. Hennes glädje blev inte den minsta påökningen till min egen,
när jag de följande dagarna fick ta emot massor av telegram. Ett som jag
själv avsände fick Björnsons formulering: »Der er da noget til solskins-
dag».
Den glädjen fick naturligtvis också sina avbränningar. Jag hade genast
klart för mig, att mina historikerkamrater inte skulle gilla utmärkelsen,
därför att jag försummat min vetenskapliga verksamhet, och hela dagen
hade jag en viss lust att säga till alla som gratulerade mig: »Jo, jag har
ändå skrivit tre på forskningar grundade arbeten, utom doktorsavhand-
lingen». Därmed mente jag inte bara verket om Sverige och England under
revolutionstiden, utan också den långa levnadsteckningen över Hans Järta
i »Svenskar från förra seklet» och boken om den svenska kvinnorörelsen,
där jag även använt förstahandsmaterial. Den sista har dock knappt
blivit känd på grund av mäns ringa intresse för dylika saker, vilket otvivel-
aktigt inte har så litet att göra med deras mindervärdeskomplex och dåliga
samvete just i kvinnofrågan; man tränger ju gärna undan obehagliga
påminnelser.
Det var emellertid ännu inte nog med 70-årsfirningar. Den följande
söndagen hade man festligheter i alla kyrkor till minne av Wallins död,
och jag hade blivit anmodad att hålla ett Wallintal som aftonsång i Gag-
nefs kyrka. Till min häpnad började högtidligheten med att kommunal-
ordföranden Lind uppträdde i predikstolen och höll ett hyllningstal för
mig, innan jag fick börja tala.
Jag fick fullt upp med pedagogiskt arbete även i sextiårsåldern. Två år
å rad, 1935 och 36, kom jag genom Anitas sjukdom att få hålla student-
examen med både pojkar och flickor i Djursholm och fick min längtan
efter samskola uppfylld, utan att behöva bli besviken i mina förväntningar.
Jag kan inte neka till att mitt intresse för pojkarna var större än för
292
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
