Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 30-talet och politik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3O-TALET OCH POLITIK
Redan i mitten av 30-talet började det plåga mig, att den svenska all-
mänheten hade så liten aning om nazismens kärna, fast Hitler då redan
hade grasserat så länge. När jag på min födelsedagsmiddag 1934 hade
liknat Göring vid Danton och Hitler vid Robespierre, hade jag mött den
invändningen, att Hitler ju inte var grym och därvid svarat med de lako-
niska orden : »Det spörjs». Och bara ett par dagar senare, under de s. k.
avrättningarna den 30 juni och följande dagar, hade mina aningar besan-
nat sig. Mitt första tryckta uttalande om nazismen, som kom i inledningen
till min historiska essaysamling »Revolution och religion» 1936, var också
tillräckligt tydligt för att sätta mig på nazismens index. Efter ockupa-
tionen i Danmark och Norge blev mina böcker förbjudna på bägge hållen,
vilket skaffade mig ett lyckönskningstelegram från mina släktingar i
England.
Det dröjde heller inte så länge, innan det för mig blev en hjärtesak
att varna folk för den nazistiska faran. Där var jag också väl rustad.
När en gång den frejdige gamle prosten Granqvist i Hälsingland skrev
och grälade för att jag låtit mig påverka av engelsk propaganda, skulle
jag sanningsenligt ha kunnat säga, att jag bara hade studerat tyskarnas
egna uttalanden och handlingar. Goebbels bojkott av judarna den 9 novem-
ber 38 överträffade dock nästan mina förväntningar i fråga om deras
fräckhet. Då blev jag verkligen — för första och sista gången — föremål
för ett klumpigt propagandaförsök. Man hade nämligen till svenska över-
satt en cirkulärskrivelse från domkapitlet i Mecklenburg, som på högre
order redan en vecka efter katastrofen sökte släta över de nazistiska skänd-
ligheterna.
Dessutom hade jag redan 1937 kommit i personlig beröring med den
dåtida nazismens verkningar i Tyskland. En dag i slutet av augusti 1937
fick jag besök av en tjänsteman vid Stockholms stadsbibliotek, som intro-
ducerade en ung nybakad tysk student, Jürgen Liss. Han tillhörde en adlig
brandenburgsk officersläkt, som inte hade annan förbindelse med oppo-
sitionen än genom Niemöllers Bekännelsekyrka. Niemöllers modiga strid
hade redan på ett tidigt stadium väckt min upmärksamhet, och jag följde
med stort deltagande hans långa fängelsetid först i Buchenwald och sedan
i Dachau, där jag genom familjen Liss visste att han över sin säng hade
en plåt med inskrift : »Des Führers Gefangener — darf nicht geschlagen
werden.» Jürgen Liss mor hade nämligen ett hus i Weimar, och som en
av Niemöllers döttrar hade kontorsplats där var hon rätt väl underrättad.
Weimarbornas senare förklaring, att de ingenting vetat om det närbelägna
koncentrationslägret i Buchenwald, kunde kanske ha tålt vid någon rät-
telse.
Jürgen Liss, till vars historia i Mia Leche-Löfgrens bok »Hård tid» jag
bidragit, hade fått en viss ryktbarhet genom att han rymt till Sverige ur den
297
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
