Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 30-talet och politik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
–––––––––
LYDIA WAHLSTRÖM
emedan mitt själsliv inte är tillräckligt förandligat för att kunna leva så
alldeles utan symboler och emedan jag trots allt är för mycket präst-
dotter för att kunna skiljas från all kyrklig tradition.
Efter denna avvikning återgår jag till mina föredrag. Folkbildningsför-
bundet hade ingenting emot att man valde aktuella politiska ämnen.
Inbördeskriget i Spanien var i mitten av 30-talet det aktuellaste av allt,
igångsatt av Franco, som med arabiska invasionstrupper tänkte återställa
kristendomen, eftersom anarkisterna brände kyrkor, vilket vår svenska
höger brukade skylla på Spaniens lagliga republikanska regering. Min
inrotade liberalism fick nytt liv genom denna förbindelse mellan svensk
och spansk partipolitik, och på min protestantism verkade det förbluffande
att se hur Ellen Ammanns katolska vänkrets i Stockholm i början obe-
tingat tog parti för »den fromme Franco» ! Anna Lenah Elgström grun-
dade vid denna tid den »Svenska kvinnoföreningen för Spaniens barn»,
som underhöll två barnhem, det ena på Francosidan och katolskbetonat i
de baskiska provinserna och det andra på regeringssidan åt Valencia till.
Det var för att få de svenska högerkvinnorna med i hjälpverksamheten,
som man måste ta till denna uppdelning: de spanska barnen behövde ju
också hjälp på bägge hållen och borde inte få lida för fädernas missgär-
ningar. Genom min förmedling lyckades vi få kyrkokollekter anslagna för
detta ändamål.
Själv slog jag med stort intresse i mig nyutkommen engelsk och fransk
litteratur i den spanska frågan och drog så rustad ut på »korståg»
för Spaniens sak — närmast i min västmanländska hembygd, som var lätt-
åtkomlig för Stockholms föreläsare därför att man där, i olikhet mot på
andra håll, ville ha föreläsningar lördag och söndag.
Det var för övrigt inte bara Spaniens dåvarande politiska aktualitet som
intresserade mig. Under åren 1932—33 hade jag haft serieföredrag i radio
över spanska helgongestalter — Loyola och Teresa, men också över den
då ännu levande rektorn för universitetet i Salamanca, Miguel de Una-
muno — en sällsynt förnämlig kristen, humanist, som Emilia Fogelklou
gjort mig uppmärksam på och som jag skrivit längre artiklar om både i
Svenska Dagbladet och Ord och Bild. Jag hade också vid denna tid kom-
mit i personlig beröring med spanska republikens minister i Stockholm,
Isabel de Palencia, som hade ett utpräglat spanskt utseende men till ’sitt
väsen röjde sitt skotska möderne.
Men när jag sålunda genomgick något av den andliga och politiska
bakgrunden till det dåtida läget i Spanien, blev detta på samma gång en
förberedelse till min senare upplysningsverksamhet angående nazismen :
den hade ju, som man sedan förstod, valt just Spanien till experimental-
fält för sina erövringsplaner. Det var sålunda rätt tidigt jag hade börjat
begripa vad nazismen egentligen bar i skölden.
296
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
