Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olika hembygder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Året 1939, det sista fredsåret, blev mitt egentliga Köpenhamnsår. Då
var jag inte mindre än tre gånger i den danska huvudstaden och fick
också mottaga ett par besök därifrån. Här fick jag för första gången en
riktigt nära kontakt med grundtvigianismen i den mest intellektuella form
förmedlad genom en kvinnlig cand. mag. (motsvarande vår licentiatexamen)
Aagot Lading, som på samma gång varit den danska kvinnosakens
historiker och sedermera historielärare vid ett flickgymnasium i Köpenhamn.
När härtill kommer, att hon alltjämt hör till den danska kvinnorörelsens
ledare och att hon genom både resor och studier är starkt anglosaxiskt
betonad, så har jag knappt kunnat önska mig mer av verkligt intellektuellt
samarbete med en annan personlighet. Och detta med en som har jämnt
hälften av min egen ålder! När de hårda åren kom, då kontakten mellan
Danmark och Sverige våldsamt avbröts, hade man dock alltid
brevväxlingen att tillgå.
På sista tiden har också den allra yngsta generationen börjat komma
in i min levnadshistoria, nämligen min guddotter Brita Mannerheims barn.
Anna Danell hade gärna själv velat bli läkare, men nu har i stället hennes
dotter blivit det och har därunder visat en strålande energi, då hon
nämligen tog sin examen våren 1949 trots tre barn och ett slott med
kringliggande egendom till hem. I närheten ligger Linköping med sitt lasarett,
dit hon inte sällan blir inkallad som läkare. Hennes man, jägmästaren
Augustin Mannerheim, brorson till marskalken av Finland, är
Bachkännare och behandlar flera instrument, men har även utgivit en
diktsamling. I denna högromantiska miljö i hjärtat av Östergötland nära
Roxen, där mina vänner Anna och Gideon Danell numera alltid firar sina
högtidsdagar, blev också jag inbjuden till min åttioårsdag, som gick av
stapeln med stor glans och alltid kommer att stå för mig som det
vackraste minne.
Nu är minnesboken avslutad efter närmare tre års arbete, under vilka
jag ofta varit fylld av stridiga känslor. Barndomen var jämförelsevis lätt
avfärdad, ty innan de emotionella problemen kommit till med sina
dimslöjor, är sikten jämförelsevis klar och fri. Men så kommer ungdomstiden,
den oroligaste av alla — kanske dock näst ålderdomen med dess trassliga
anpassningsproblem. Det har inte varit lätt att här inta en lugn hållning
gentemot sig själv, då man allrahelst, åtminstone för vissa tider, skulle ha
velat avsäga sig allt sammanhang med och allt ansvar för hur man
burit sig åt. De flesta människor går nog med en massa fistelgångar i
själen, men söker helst slå bort tankarna därpå. Man märker det bäst
på deras rädsla att titta på sina egna gamla brev.
För den sortens folk lär det nog vara så, att »den bittra kuren är ändå
bäst». Vid rättegången med sig själv finner man många argument både till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
