Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olika hembygder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med. Ivar Alm kände jag för övrigt redan genom hans synnerligen
ovanliga doktorsavhandling i teologi om Jungs psykoanalytiska religionsfilosofi,
som Alm varit i tillfälle att studera hos den berömde analytikern själv i
Zürich. Hans fru, Karin Alm, var också en bekantskap av värde, trygg
och skånsk humorist som hon var — för övrigt student och
folkskollärarinna och liksom Astrid Wigardt användbar i föreningslivet i det inom
socknen liggande Ängelsberg. Till den Almska prästgården kom jag under
slutet av 30-talet gärna både för rekreation och föredrag, och det blev
mig en saknad, när Alm fick ett kristendomslektorat och flyttade till
Motala. Under tiden hade hån hunnit vara med om att grunda Sällskapet
för pastoralpsykologi, där jag också kom att delta.
En annan riktning kom jag under slutet av 30-talet i beröring med,
nämligen den Steinerska antroposofin, som syntes mig ha en betydligt
mera vederhäftig prägel än teosofin. Den representerades här av fru Karin
Hoffman, som tillsammans med sin man, ukrainaren Mikael Hoffman,
hade grundat ett svenskt studiehem för utlänningar på Örjansgården vid
Viggbyholm, där jag då och då kom att få tala. För detta ändamål gjorde
jag i ordning ett föredrag på tyska i svensk statsförfattningshistoria, som
jag också fick användning för på en improviserad internationell
kvinnokongress i Stockholm, sommaren 38 och som av en tysk flykting försågs
med en icke oäven översättning till tyska av biskop Thomas frihetssång.
Birger Beckmans bok »Den svenska friheten genom tiderna» blev mig
härvid till god hjälp, och för övrigt var det mig en trevlig stimulans att
cykla ut till Karin och Mikael, som båda i all sin olikhet sinsemellan
utgjorde en ganska behaglig enhet.
Återstår nu att berätta om något som hört till mina starkaste
glädjeämnen just på min ålderdom. Folk säger ofta att man inte kan skaffa
sig nya vänner på äldre dar, men det påståendet kan jag blankt förneka.
Min ljusaste erfarenhet har jag härvid fått från Danmark, där min
ungdoms lyckliga upplevelser från Herlufsholm på visst sätt blivit förnyade på
sista tiden. Mitt allra första besök i Danmark (1897) gav mig bekantskapen
med dansk religiositet, mitt andra besök (1911) lärde mig något av vad
Skodsborg betyder för hygien, och de följande besöken gav mig kontakt
med danskt bildningsliv, där jag särskilt fått impulser genom en av det
nutida Danmarks mest betydande historieskrivare. Det var
historieskrivningens skildrare, Ellen Jörgensen, som avled i juni 1948 och efterlämnar
ett rikt minne även som hjärtlig och humoristisk personlighet. En
köpenhamnsk prästgård, som ända till ockupationstiden gett mig mycket
psykologi och kristen humanism var Christian och Kirsten Svelmöe Thomsens,
där särskilt Kirsten, Anna Danells trofasta vän, gett mig impulser som
jag alltid skall vara tacksam för. Detta inte minst genom sin kristna
radikalpacifism, som alltid stimulerades genom utlandsresor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
