Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stadgar, dock all suveränetet undantagen». Det var ett upprepande af
ståndets åtgärd vid 1720 års riksdag. De tre andra stånden, som misstänkte, att
bönderne blifvit påverkade af ett inflytande från hofvet, antydde detta i
förtäckta ordalag i den varnings- och förmaningsskrift, som de gemensamt
af-fardade till bondeståndet. Man beslöt äfven att bestraffa upphofsmännen till
detta tilltag, och en kommission tillsattes för att söka uppspåra böndernes
hemliga rådgifvare. Detta lyckades först i början af maj, och de skyldige,
några underordnade tjenstemän, häktades på befallning af sekreta utskottet.
Tvenne af dem dömdes till döden, men benådades med fästning; ett par
andra fingo fästning eller landsförvisning. Adeln visade god lust att äfven gå
sjelfva bondeståndet in på lifvet, men detta afstyrdes af prester och borgare.
Dermed uppgaf bondeståndet sina sträfvanden till konungamaktens
förmån. Denna var i sin innehafvares person ohjelpligen förlorad, och man
hade i sekreta utskottet under nämda process öppet uttalat regeringsformens
naturliga slutsats, att »ständerna ega högsta makt och myndighet i riket».
Men skulle detta regemente hafva någon kraft och betydelse, så fordrades
att enigheten mellan stånden snart återstäldes. Strax vid riksdagens början
hade äfven en deputation af alla fyra stånden blifvit tillsatt för att behandla
de ömtåliga privilegiefrågorna och andra tvistepunkter. Men striden
uppblossade å nyo och fördes med mycken bitterhet å ömse sidor. Först efter
flere månaders underhandlingar och under intrycket af den fruktan för
hof-vets planer, som böndernes uppträdande ingifvit de tre högre stånden, kom
man till förlikning. I den vigtiga frågan om frälsegodsen medgaf adeln, att
prester, borgare och embetsmän, livilka räknades såsom adelns vederlikar, men
icke bönder skulle få besitta frälse strögods. Den högre privilegierade
frälsejorden — säterier och dylikt — förbehölls dock fortfarande åt adeln, men de
ofrälse som redan förvärfvat frälsegods lemnades i ostörd besittning deraf.
Nästan ännu större svårighet väckte frågan om adelns rätt till embeten.
Bor-garae, understödda af prester och bönder, sökte nämligen genomdrifva, att
rikets embeten skulle till hälften besättas med ofrälse män, men detta
yrkande framkallade på riddarliuset en storm af förbittring. Adeln och
krigsbefälet förbundo sig att våga lif och gods för att afväija dylika angrepp mot
deras »dyrt förvärfvade privilegier», och de ofrälse stånden måste för att
undvika en fullständig brytning gifva efter. Adeln behöll sin rätt till de
högre embetena, men dess företrädesrätt till de lägre blef dock upphäfd.
1 den vidsträckta patronatsrätten medgaf adeln, att en inskränkning
fick ske, samt uppoffrade äfven förbudet mot giftermål mellan frälse och ofrälse.
Efter dessa och några andra jemkningar kunde slutligen den 16 oktober 1723
de nya adliga privilegierna stadfästas, och samma dag utfärdades äfven nya
privilegier för presterskapet. I sammanhang dermed fingo de båda andra
stånden resolution på sina besvär, och dermed var freden nödtorftligen återstäld.
Äfven reduktionsfrågan fick vid denna riksdag sin slutliga lösning, i
det den länge bebådade undersökningskommissionen nu verkligen nedsattes. Dess
uppgift blef dock blott att tillse, om någon vid reduktionens utförande lidit
Sverigti historia. V. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
