Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men det oaktadt efter Karl XII» död förstått att bibehålla sitt inflytande,
1723 liksom Gyllenborg uppträdt såsom holsteinare samt 1727 blifvit president
i kommerskollegiet. Samtidigt med Gyllenborg hade han inträdt bland
ko-nungagunstlingarne.
Dessa båda i spetsen för ett antal mindre betydande personer utöfvade
genom fröken Taube ett alldeles oinskränkt inflytande på konungen, och den
makt, öfver hvilken denne egde att förfoga, mest i fråga om
tjenstetillsätt-ningar, användes till förmån för detta parti, som derigenom kunde draga
svärmar af lycksökare till sig. Motsatsen mellan Horn och det nya partiets
män berodde väl ännu blott af dessas begär att hämnas det nederlag de lidit
samt af en personlig ärelystnad hos Gyllenborg och Höpken att
undantränga Horn, men den olika karakteren hos de båda sidornas främsta män
maste med nödvändighet äfven framkalla en systemförändring både i inre
och yttre politik, i fall det nya partiet skulle lyckas tillkämpa sig segern.
Både Gyllenborg och Höpken voro farliga fiender för Horn. Såsom statsmän
afgjordt honom underlägsna, voro de dock honom öfverlägsna i ränksmideri.
Höpken, »öfvad och
slug, men kall, djup
och inbunden», hade
sasom president. i
kommerskollegiet ett
betydligt inflytande
och . beredde Horn
flere obehag i
dennes utrikes politik.
Otvifvelaktigt var
han partiets största
förmåga och ledde
fullkomligt den
lysande, men ostadige Gyllenborg, hvilken hufvudsakligen verkade såsom
popu-laritetsjägare, i hvilket kall han troget biträddes af sin broder Fredrik.
Såsom riksråd var Karl Gyllenborg emellertid partiets synlige chef.
Båda partierna drogos snart in i den europeiska politikens nya
hvirf-lar. Det genom »hannoverska alliansen» grundade vänskapliga förhållandet
mellan England och Frankrike hade efter några år blifvit brutet. Frågan om »den
pragmatiska sanktionen» eller en ny tronföljdsordning för den
österrikiska monarkien, hvarigenom denna efter Karl Vl:s död skulle tillfalla hans
dotter Maria Theresia, hade allt mer blifvit en lifsfråga i den europeiska
politiken; med sin envisa naturs hela kraft arbetade kejsar Karl Yl för att deråt
förskaffa allmänt erkännande, och för genomförandet af denna älsklingstanke
var ingen uppoffring honom för stor. Den främste motståndaren var Frankrike,
Österrikes gamle rival, som blifvit ännu mera intresseradt i frågan, sedan
det blifvit bestämdt, att den blifvande arftagerskan till habsburgska husets
besittningar skulle förmälas med hertig Franz Stephan af Lothringen.
60. Riksdaler 1731.
»Gud v&rt hopp.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
