Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
England å sin sida ville emellertid icke på något sätt befordra Frankrikes
planer om förstoring på Österrikes bekostnad och derigenom möjligen medverka
till dettas fall. Derför närmade sig de förra fiendeme hvarandra, och den 5
(16) mars 1731 afslöts i Wien ett förbund, genom hvilket England mot erhållande
af några handélsfördelar garanterade den österrikiska tronföljden. Närmaste
följden häraf blef åter, att förbundet mellan England och Frankrike upplöstes.
Denna vändning i politiken verkade naturligtvis äfven tillbaka på
Sverige. Då den engelsk-franska subsidietraktaten efter tre år gått till ända.
ville Horn ej genom dess förnyande binda sina händer för de förvecklingar
som nu hotade att uppstå. Frankrike började göra förkänningar om ett
särskildt förbund, men Horn visade ingen benägenhet för ett sådant, och
konung Fredriks personliga benägenhet tillhörde kejsaren och England. Frågan
om Sveriges garanti af pragmatiska sanktionen förblef tills vidare oafgjord.
Sekreta utskottet vid 1731 års riksdag hade äfven afrådt alla förbindelser som
kunde äfventyra Sveriges trygghet och således tillrådt en bestämd fredspolitik.
Då afled konungen i Polen, August II, den 21 januari (1 februari) 1733.
De tronkandidater, som närmast kunde komma i fråga, voro den aflidnes son,
kurfurst August, och exkonung Stanislav Leczinski. Den först nämde skaffade
sig genast försäkran om Rysslands och Österrikes understöd genom särskilda
fördrag, som åt dessa makters regenter betingade vigtiga fördelar. Frankrike,
hvars regent, Louis XV, var förmäld med Stanislavs dotter Marie,
förklarade sig naturligtvis för Stanislav. I sjelfva Polen gick den allmänna
meningen i samma riktning, och den 1 (12) september valdes Stanislav
nästan enhälligt till konung. Under det att Frankrike, som emellertid mera
åsyftade Österrikes försvagande än Polens bästa, endast med stora ord
understödde Stanislav, ryckte en rysk här in i Polen till Augusts bistånd,
och i dennas närvaro hölls en ny valriksdag den 24 september (5 oktober),
vid hvilken August valdes till polsk konung. Landet underkastade sig utan
motstånd, och Stanislav måste med sina förnämsta anhängare rädda sig i det
befästa Danzig, som snart belägrades af en rysk här.
Händelserna i Polen voro särskildt egnade att kasta den svenska
freds-politiken öfver ända. Sympatierna här tillhörde obetingadt Stanislav,
Sveriges gamle skyddling, och ur flere synpunkter måste det ligga i Sveriges
intresse att få honom uppsatt på tronen i stället för att i Polens konung
erhålla en rysk vasall, sådan som August tycktes blifva och sådan han äfven i
verkligheten blef. Stämningen blef också afgjordt krigisk, och redan före
Stanislavs val öppnade det franska sändebudet i Stockholm, grefve de Casteja,
hemliga underhandlingar med Horn. Den krigiska ifvern svalnade väl något
vid underrättelsen om Stanislavs motgångar i Polen, och Frankrikes
opålitliga uppförande var allt annat än förtroendeväckande, men likvisst böljade
den svenska regeringen (februari 1734) formliga och allvarliga
underhandlingar om ett förbund mellan Sverige och Frankrike till Stanislavs förmån.
Krigslystnaden hade till och med angripit konungen, som helt oväntadt stälde
sig på det franska förbundets sida, och Horn sjelf tillstyrkte förbundet, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
