Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SO SVERIGE UNDER PARTITIDHVARFVET. 1718—1809. —FREDRIK I. 1720—1751.
herskande partiet med forbigående af regeringen tagit krigsfrågans behandling
om hånd, ville den äfven bestämma de blifvande fredsvilkoren. För dessa*
utarbetande tillsattes sålunda ett särskildt utskott, bestående af
landtmarskal-ken, fyra adelsmän och hälften så många ofrälse medlemmar af hvarje stånd,
och de föreskrifter dessa lemnade äro mer än något annat betecknande for
•det blinda öfvermod som utmärkte hattarnes statskonst. Ej blott alla de i
nystadska freden 1721 afträdda landskapen, utan hela landet mellan Ladoga och
Hvita hafvet hoppades man kunna vinna; ginge kriget mindre lyckligt, skulle
man nöja sig med 1700 års gräns, men det minsta som kunde komma i fråga
var Karelen jemte Petersburg och Kronstadt.
Förverkligandet af krigspolitiken var emellertid ej tillräckligt for det
herskande partiet; med en hänsynslöshet utan like använde det sin makt
till partibelöningar och partiförföljelser. I stället för de la Gardie och Karl
Sparre, som afledo under riksdagen, upphöjdes Johan Gyllenborg och den
ännu frånvarande Tessin till riksråd, och åt den sist nämde efterskänkte
skulder till staten för ett värde af mer än 18 000 riksdaler specie.
Landt-marskalken fick öfverbefälet i kriget; konungen, hvilkens votum i krigsfrågan
förskaffat honom hattarnes ynnest, erhöll en förtäckt tillåtelse att i grefligt
stånd upphöja sina söner med fröken Taube, och åt öfriga partivänner
utdelades embeten, förmånliga kronoarrenden eller penninganslag, för hvilka
näringarnas uppmuntran vanligen fick tjena såsom skylt.
En hemlig underhandling, som en friherre Gyllenstjertia förehaft med
■det ryska sändebudet, gaf sekreta utskottet anledning att inom sig tillsätta en
så kallad förräderikommission, hvars godtyckliga rättskipning satte liattarne i
stånd att hämnas på sina fiender eller skrämma dem till tystnad.
Gyllen-stjerna dömdes till döden, men benådades med lifstids fängelse. Arckenholtz
•och en finsk translator vid namn Mathesius, af hvilka man hoppades kunna
•erhålla for mössorna blottställande bekännelser, underkastades två dygns tortyr
och insattes derefter tills vidare på fästning. De licentierade riksråden Bjelke
och Creutz blefvo, ehuru de ej kunnat öfverbevisas om någon förbrytelse,
be-röfvade sina pensioner och förvisade till sina gods, och så vidare.
Riksdagen åtskildes den 22 augusti 1741. Samma afton steg
landtmar-skalken om bord för att som öfverbefälhafvare begifva sig till
krigsskådeplatsen.
Kriget med Ryssland 1741—1742.
Bristande förberedelser. — Krigets utbrott, aug. 1741. — Slaget vid Villmanstrand. — Levenbaipt
dfverbefälhafvare. — Statshvälftiingen i Petersburg. — YapenhviU och underhandlingar. — Ulrika Eleonora«
död den 24 nov. 1741. — Kejsarinnan Elisabet« manifest, mars 1742. — Svenska härens återtåg och
kapitulation i Helsingfors, den 24 aug. 1742. — Finland i Ryssarnes våld.
Rikets östra gräns skulle således efter tjugu års fred åter blifva
skådeplatsen för ett krig. Mot ett anfall var denna nu mera föga skyddad, sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
