Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligheter, då det i hans kungörelse angifna ändamålet med infallet nu vore
vunnet. Det är icke otroligt, att Levenhaupt i spetsen for hären kunnat,
innan den nya ryska styrelsen ännu hunnit stadga sig, åstadkomma, hvad
man förut varit nog dristig att anse sig kunna vinna på diplomatisk väg,
nämligen att »afskräcka» ryssarne Viborg och Karelen. Men Levenhaupt var
ingen handlingens man; rådvill, lät han nöja sig med några allmänna
försäkringar från Elisabets sida och vände om, hvarefter en vapenhvila inträdde.
I Stockholm uppstod starkt missnöje med Levenhaupt, som låtit det gynnande
ögonblicket gå sig ur händerna och som för öfrigt lemnade regeringen ganska
knapphändiga underrättelser om tillståndet vid hären. Slutligen erhöll han
i januari 1742 befallning att sluta fred efter ständernas lägsta anspråk eller
ock fortsätta kriget med kraft. Men kraften hos hären var nu alldeles bruten.
Anstalterna för dess underhåll hade under hela tiden varit dåliga; eländet
alstrade sjukdomar, som grepo omkring sig med förfärande häftighet, och ett
allmänt missnöje med kriget. Officerarne förde med sig i lägret de
republikanska riksdagsvanorna och jemlikhetsandan, hvarigenom krigstuktens baml
fullkomligt upplöstes. Från Stockholm hade nu också en underrättelse
ankommit, som syntes erbjuda ett
ypperligt tillfälle att med den högre
politikens retelser förljufva
faltlif-vets enformighet. Den 24
november 1741 hade nämligen Ulrika
Eleonora aflidit, saknad af sitt folk,
som i henne ej blott vördat Karl
XII:s syster, utan också, i samma
mån hennes gemåls lättsinne och
karakterslöshet trädde i dagen, allt
mer lärt sig uppskatta hennes
En naturlig följd af detta döcls-
72. Minnespenning öfver Ulrika Eleonoras död
och begrafning 1741.
vJndigena poli (Hemma i norden [himmeln]).»
många verkligt aktningsvärda egenskaper,
fall var, att frågan om tronföljden började ådraga sig större uppmärksamhet,
och äfven i lägret gaf den samma anledning till lifliga öfverläggningar,
hvar-under snart ett nytt holsteinskt parti uppkom. Såsom hufvudman för detta
framstår den duglige och verksamme, men som partiman hänsynslöse öfverste
Karl Otto Lagercrantz. Hertigen hade emellertid redan i början af januari
1742 på sin moster Elisabets kallelse begifvit sig till Petersburg, och ditåt
knöto sig snart trådarna i de nya ränkerna. Levenhaupt, som likväl kraftigt
nog motsatte sig härens nya funderingar, erhöll härvid den 25 februari
underrättelse från ryske generalen Keith om uppsägning af vapenhvilan. I I det
svenska högqvarteret uppstod stor villervalla, och i krigsrådet besl« man
ändtligen afsända Lagercrantz såsom underhandlare till Lacy med ggäran
om vapenhvilans förlängning. Då Lacy ej på eget bevåg ville ingå härpå,
fortsatte Lagercrantz egenmäktigt resan till Moskva, der ryska hofve i
uppehöll sig för Elisabets kröning. Här försökte han att på härens vägna f öppna
ordentliga fredsunderhandlingar, att inlåta sig med hertigen af Holst« ån, med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
