- Project Runeberg -  Sverige under partitidhvarfvet, från år 1718 till år 1809 /
95

(1879) [MARC] Author: Rudolf Tengberg, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mera dylikt, men afvisades ocli fick återvända. Hans återkomst ökade
jäsningen i hären, der man nu drack »Karl XIII:s* skål, och det var först
sedan Lagercrantz blifvit hemskickad som fånge, som Levenhaupt lyckade»
fe någon ordning bland befälet. Regeringen i Stockholm befann sig
emellertid i en högligen brydsam ställning. Tillgångarna voro uttömda, ett
jäsande missnöje förspordes i landsorterna, och ständernas förhoppningsfulla,
jfredsvilkor» hängde som ett hotande svärd öfver rådet. Slutligen fann
regeringen sig föranlåten att den 17 maj 1742 sammankalla riksdagen, och som hon nu
fattat misstroende till Levenhaupts förmåga, lät hon uppmana honom att vid
alla vigtigare företag först inhemta krigsrådets mening, men åstadkom der-
-med blott, att generalen blef om möjligt ännu mera obeslutsam än förut.

Den nya ryska styrelsen hade äfven hastigt tagit en svenskfiendtlig
vändning, och den 18 mars
utfärdade Elisabet ett manifest till
finnarne, hvaruti hon förespeglade
dem Finland såsom ett fritt och
sjelfständigt rike, till hvilket
ändamåls vinnande den ryska hären
skulle medverka. Det hade väl
ingen verkan för denna gång, men
har historisk betydelse såsom första
fröet till den tanke, som sköt fram
bland anjalaförbundets ogräs. Den
ryska hären var emellertid ännu icke
stridsfärdig; först i maj 1742
samlades den under Lacys befäl vid
Viborg, omkring 26 000 man stark. En
ilotta hade äfven utrustats för att
möta den svenska, men till sjös blef
intet uträttadt å någondera sidan.

Den 7 juni satte sig Lacy i rörelse 73

med sin här mot svenska gränsen.

Försvaret från svensk sida blef ett fegt tillbakavikande för den anryckande
Senden. Det starka Mendolakspasset öfvergafs, Fredrikshamn och dess
förråd brändes, och då flottan under Sjöstjerna seglade undan bort till
Eangö, måste landhären lemna den ställning, den under återtåget intagit vid
Ibborrfors, och fortsätta sitt tåg till Helsingfors, dit den ankom den 11 augusti.
Det var få, som under det skamliga återtåget fält ett manligt ord om
motstånd. All krigstukt var upplöst. Manskapet rymde, och officerarne,
glöm-ika af sin krigarpligt, lemnade hoptals hären för att begifva sig till riksdagen*

[ Helsingfors blef hären slutligen innesluten af den föga manstarkare ryska*
Levenhaupt och Buddenbrock hemkallades nu af rådet, och befälet uppdrogs
U den gamle generalmajor Bousquet, en af de få, som under återtåget yrkat
på motstånd. Eländet var då emellertid så framskridet, att något hopp om

Elisabet, kejsarinna af Ryssland
(1709-1762).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Apr 10 16:16:14 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/trsh5/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free