Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
räddning icke forefans, och den 24 augusti kapitulerade den svenska håren,
11 000 man stark. De finska regementena fingo begifva sig till sina
hemorter, sedan de åt ryssarne utlemnat vapen och fanor; de svenska
regementena fingo med vapen och tross begifva sig hem sjöledes. Det var slutakten
i det fälttåg, som man ämnat inleda med Petersburgs eröfring.
Lättsinnighet hos det styrande partiet, usla åtgärder for härens
underhåll, en oduglig öfverbefälhafvare, en dålig anda hos befälet, feghet hos en
•del af soldaterne hade samverkat till krigets utgång.
Nyslott hade gifvit sig redan den 8 augusti 1742, och den 26 augusti gaf
•sig det svaga Tavastehus. Samtidigt lemnade svenska flottan finska skären.
Finland befann sig åter liksom under stora ofredens dagar i ryssames händer.
Den behandling som det nu underkastades blef dock ej den samma som da,
De ryska soldaterne höllos till sträng krigstukt, och landet skonades så
mycket som möjligt. Den förnämsta orsaken härtill var utan tvifvel, att ryssarne
•denna gång ej ämnade släppa sitt rof och derfor funno fördelaktigast att ej
allt för mycket utarma det samma. Också uppförde de sig redan, som om de
varit landets lagliga herrar. Invåname tvungos öfver allt att svärja
kejsarinnan trohet. Keith och efter honom en till Livland utflyttad finne vid namn
•Campenhausen stäldes i spetsen för landets styrelse, och den nya
regeringen sökte så mycket som möjligt begagna sig af det gamla
forvaltnings-maskineriet. Det finska dotterlandet syntes för alltid förloradt.
Tronföljdsfrågan, dalnpproret och freden i Åbo.
Riksdagen 1742. — Mössornas öfvervigt. — Karl Peter Ulrich väljes till svensk tronföljare, i okt
-Ilans val till rysk tronföljare. — Bönderne välja danske kronprinsen. — Domen öfver Levenhanpt och Kai
denbrock. — Krigshändelserna 1743. — Dalnpproret. — Adolf Fredriks val, den 23 Juni 1743. —
Geicn-lernes afrlttning. — Freden i Åbo, den 7 ang. 1743.
Den sorg öfver fäderneslandets olyckor och den harm öfver det nesliga, ji
bragdlösa kriget som genomträngde hela folket blandade sig med en lystnad ;
^efter vidräkning med och straff öfver de män, som bragt vanära och olycka ji
öfver landet. Det var under en dylik sinnesstämning, som riksdagen sam- !
manträdt den 20 augusti 1742, några dagar före kapitulationen i Helsingfors.
Hattarne, föremål för en allmän ovilja, voro nu till en början alldeles
modfälda och vågade icke uppträda med sin vanliga käckhet. Mössorna
började deremot visa mera tillförsigt och bestämdhet; deras främsta män voro
riksrådet Åkerhjelm och prosten i Nyköping Serenius. De bestämde valet af
lancL-marskalk, hvartill utsågs friherre von Ungern-Sternberg, samt adelns och
preste-ståndets val af medlemmar i sekreta utskottet; endast i borgarståndet
bibe-höllo hattarne under Plomgrens och Kiermans ledning sin öfvermaki Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
