Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åtgärd, som till en väsentlig del förklarar den öfvervigt, partiet lyckades
för-värfva bland adel och borgare. Äfven det ostindiska kompaniet och ett 1738
upprättadt levantiskt kompani samt manufakturkontoret fingo
försträcknin-gar af banken, och med dennas tillhjelp bestriddes till stor del de af kriget
raed Ryssland förorsakade kostnaderna. Medel till alla dessa utbetalningar
erhöllos genom att utgifva nya sedlar, för hvilka bankens fordringar
an-sagos utgöra en fullgod säkerhet. Emellertid blef följden af det omåttliga
ökandet af sedelmassans storlek, att sedlarna böljade falla i värde eller —
såsom man uttryckte sig — att kursen steg. I synnerhet visade sig detta
yid den utrikes handeln, i det den hamburgska silfverriksdalern, som
ursprungligen gält 36 mark kopparmynt, 1743 måste betalas med 40 och 1745 med
463/4 mark1 i svenska sedlar. Samtidigt som sedelstocken ökades, hade man
varit nog kortsynt att minska den metalliska valutan, så att denna 1745
nedgått till 3 451 464 daler kopparmynt, under det att vid samma tid sedlar till
ett värde af 21 352 720 daler kopparmynt gingo i rörelsen, och då nu
allmänheten skyndade att fa de fallande sedlarna invexlade och bankens fordringar ej
genast kunde förvandlas i penningar, blef den naturliga följden häraf, att hela
inrättningen råkade i fara att sprängas. I denna nöd vände sig
bankofullmäktige, bland hvilka Fredrik Gyllenborg var den mest framstående, till regeringen,
och oaktadt Åkerhjelms motstånd utverkades (oktober 1745) en tillåtelse för
banken att ej vidare behöfva utlemna verkligt mynt (utom skiljemynt), men
att i stället få utgifva sedlar ä mindre värden. Hattarnes seger vid
riksdagen 1746—1747 gaf äfven ständernas bekräftelse åt detta beslut, som var
egnadt att låta det redbara myntet helt och hållet försvinna ur rörelsen,
och Åkerhjelms motstånd deremot blef till och med en af de
anklagelsepunkter som medförde hans fall. För öfrigt fortgick man ännu ytterligare
på den beträdda banan. Regeringen erhöll nya försträckningar af banken,
och för de enskilde utvidgades belåningsrätten ännu ytterligare, i synnerhet
på jern, hvilket skulle få förpantas mot en ränta af 4 procent, som dessutom
erlades af det 1747 inrättade jernkontoret. Ehuru dessa beslut måste
förorsaka, att sedelmassan ännu mer ökades, trodde sig dock sekreta utskottet
hafva funnit ett medel att fålla kursen, då det nu inrättade ett hemligt
vexelkontor. Detta, bland hvars medlemmar märkas Kierman, Plomgren
och konung Fredriks illa ansedde gunstling Erland Broman, åtog sig
nämligen mot erhållande af stora fördelar att genom åtskilliga konstlade medel
söka förskaffa de svenska sedlarna ett högre pris.
En mera tilltalande sida af hattarnes verksamhet för den inre utveck-
1 De under frihetstiden begagnade myntenheterna voro daler och mark, af hvilka den
förra delades i 32 och den senare i 8 öre. Dessa benämningar betecknade dock olika värden,
d& fråga var om silfver- och kopparmynt, i det en daler i silfver motsvarade tre daler i koppar.
Då tre daler silfvermynt (36 mark kopparmynt) ursprungligen skulle motsvarat 1 riksdaler specie
eller hamburger banko (4 kronor), skulle således en daler silfvermynt enligt nu varande myntfot
haft ett värde af 11/3 krona, en daler kopparmynt motsvarat 4/9 krona eller i det närmaste 0,45
krona, och så vidare. Ett annat undefr denna tid vanligt beräkningssätt var i tunnor guld,
af hvilka en motsvarade 100 000 daler silfvermynt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
