Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dock ej till den svenska armeens instängande i Stralsund, och i följd deraf
erhöllo trupperna nu bättre och rymligare vinterqvarter än förut.
1760 års sommarfälttåg erbjuder ungefår samma skådespel som de
föregående årens. Under det regeringen såsom vanligt endast genom olagliga
medel, såsom nya lån af banken eller till och med myntförfalskningar, kunde
erhålla någou lindring i sin penningnöd, visade sig hoppet om en verklig
samverkan med bundsförvandterne lika bedrägligt som alltid, och då
Lantings-hausen med inemot 15000 man i augusti 1760 inbröt i fiendens land, var
hans syfte knappast något annat än att skaffa trupperna lättare tillförsel.
Denna gång sökte väl en preussisk här från böljan hindra svenskarnes infall,
men då den blott uppgick till något mer än 6 000 man, kunde den endast oroa
deras tåg, och under ständiga skärmytslingar framträngde Lantingshausen
med hufvudstyrkan till staden Prenzlow i Brandenburg, der han uppslog sitt
läger. En mindre afdelning af hären under Ehrensvärd stannade deremot
vid Pasewalk för att betrygga förbindelsen med svenska Pommern, och mot
denna plats riktade fienden den 3 oktober ett anfall som väl blef
tillbakavisad!, men hvarunder Ehrensvärd svårt sårades. I slutet af samma månad
återvände Lantingshausen till svenska Pommern. Preussarne sökte äfven denna
gång följa honom dit, men dels försvårades deras företag af den milda
vintern som ej isbelade floderna, dels blefvo de snart bortkallade genom ett ryskt
infall i Pommern.
Redan länge hade åtskilliga af riksråden, såsom Lövenhjelm och
Lagerberg, framhållande olagligheten af, att riket skuldsattes utan ständernas
hörande, yrkat på dessas sammankallande, men rådets flertal, som under
närvarande förhållanden naturligtvis var föga angeläget att möta en riksdag,
hade motsatt sig en sådan åtgärd, tills frågan 1760 ej längre kunde
undanskjutas, emedan ständerna sjelfva bestämt, att de detta år skulle sammanträda.
Knapt hade riksdagskallelsen hunnit till Pommern, förrän mer än 100
adliga officerare förklarade sig ämna efterkomma den samma. Regeringen
förbjöd emellertid, att några andra än krigsbefälets riksdagsombud skulle få
lemna hären, men då Lantingshausen på grund häraf vägrade tjenstledighet
åt de officerare, hvilka såsom hufvudmän för sina familjer ville bivista
riksdagen, begärde en mängd af dessa tills vidare afsked och reste hem. Härigenom
försvagades ytterligare armeen, och bristen på officerare var en af de ej minst
vigtiga orsakerna till återtåget 1760.
Den sammanträdande riksdagen sörjde ej bättre för krigshärens behof,
än regeringen förmått, ty hvarken hattar eller mössor hade någon rätt lust
att göra uppoffringar på krigsföretag, som lofvade så ringa frukt.
Lantingshausen måste gång på gång anhålla om de obetydligaste och nödvändigaste
anslag, och då han i april 1761 utverkat sig tillåtelse att nedlägga sin
otacksamma befattning, var det endast med yttersta svårighet, som hans efterträdare
Ehrensvärd, ehuru sjelf en inflytelserik riksdagsman, kunde aftvinga sekreta
utskottet ett kreditiv af 20 tunnor guld samt 3 000 rekryter.
Först i böljan af juli 1761 ankom den nye befälhafvaren till krigs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
