Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
soldaterne angick, häfdade de, ehuru oöfvade, dock sitt gamla rykte att vara
dugliga krigarämnen, och sedan de under ett eller ett par fälttåg fått genomgå
det verkliga krigets skola, visade de sig fullt kunna täfla med sina preussiska
motståndare. Äfven många af officerarne gåfvo vackra prof på mod och
duglighet; men å andra sidan trädde också de i det föregående antydda
missförhållandena, som hade sin grund i de förvända befordringslagarna, nu i dagen.
För en mängd officerare blef nämligen den verkliga krigstjensten snart allt
for besvärlig, och redan före riksdagskallelsen hade mer än 200 under allahanda
förevändningar lyckats utverka sig tillåtelse att återvända hem. Äfven under
kriget fasthöll man vid den förvända uppfattningen, att tjenstår och ej större
duglighet borde vara grunden för befordran, och då öfverbefälet och
regeringen ej alldeles kunde undgå att belöna tapperheten och förtjensten, väckte
detta missnöje hos dem som blifvit förbigångna. Dertill kom att
riddarhus-vanorna voro hos flertalet allt för inrotade för att ens i fält kunna afläggas.
I stället för att ovilkorligt lyda skärskådade och klandrade man sina förmäns
befallningar, och i synnerhet riktade sig missnöjet, underblåst af hofvet, mot
rådet, hvars ofta oförtjenta klander af armeen också var särdeles egnadt att
uppreta sinnena.
Hattpartiets upplösning. — Riksdagen 1760—1762.
Stlndern» Mnunintrld», den 15 okt. 1760. — Landtpartlet. — Kapitasaken. — Stera shnkllda
deputationen. — Landtpartlet springes. — Höpken, Palmstjerna oeh Seheffer störtas. — Hattarne förlora
öfver-rigten vid riksdagen. — Deras försoning med hofvet. — Freden i Hamburg, den 22 m^j 1762. — N ä
rings-tvånget lindras. — Stindstrister. — Riksdagen afslntas, den 21 juni 1762. — Riddarhusordningen af den 10
isg. 1762.
Ständerna sammanträdde den 15 oktober 1760. De vid förra
rikslagen så mäktiga hattarne företedde nu skådespelet af ett i fullkomlig
upplösning stadt parti. En del höll sig väl fortfarande till rådet, men de fleste voro
upptända af harm och förbittring mot regeringen, som invecklat riket i det
)lagliga och bragdlösa kriget, utan att de dock derför kunde enas om, huru
långt räfsten borde utsträckas. Å andra sidan hade förvirringen i
motstån-lames läger gifvit mössorna ökad betydelse, och äfven hofpartiet, som i
öfverst-töjtnant Fredrik Karl Sinclair nu erhållit en tilltagsen och skicklig ledare,
började åter resa sitt hufvud. Huru olika de syften än voro, som de missnöjda
bttarne, hofpartiet och mössorna fullföljde, egde de dock en anknytningspunkt
i den för dem alla gemensamma oviljan mot den bestående styrelsen, och
mder intrycket häraf förenade de sig under riksdagens första tid till en stor
lock, som plägade beteckna sig sjelf med namnet landtpartiet
(fosterlands-ränneme). En dylik olikformig och obestämd partibildning var särskildt
jgnad att öppna ett vidsträckt verkningsfält för en man sådan som Pechlin,
tivilken redan vid krigshären uppträdt såsom en ledare för missnöjet och
nu infunnit sig vid riksdagen för att genom ett hätskt bekämpande af sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
