Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tidens samhällsskick, hvars brist på en verklig regeringsmakt gjort detta för
Ryssland fordom så fruktansvärda rike till en ej blott oskadlig, utan rent af
värnlös granne. Under tiden närmast efter sin tronbestigning gaf hon sig dock
min af att vilja verka för den svenska konungamaktens höjande, och det har
sagts, att det endast var hennes ministrars enstämmiga råd, som på hösten 1763«
förmådde henne att uppgifva denna plan. Emellertid har hon dock äfven
efter denna tidpunkt framstält förslag i samma syfte, och får man döma
af dessa, var motsägelsen mellan hennes tidigare svenska politik och den*
som hon under sitt följande lif iakttog, mera skenbar än verklig. De
fördelar hon ville bereda konungamakten skulle nämligen uteslutande vunnits
på rådets bekostnad, hvars
myndighet i förhållande till ständerna hon
dessutom ville ytterligare inskränka,
och följden af Katarina II:s nitälskan
för det svenska konungadömet skulle
således blifvit, att regeringen såsom
helhet nedsjunkit till ännu större
osjelfständighet än förut. Hvad som
kom henne att vid denna tid önska
en inskränkning af det svenska rådets
befogenhet i förhållande till konung
eller riksdag var för öfrigt utan
tvif-vel fruktan, att rådsmyndigheten i
händerna på hattarne skulle kunna
användas till fördel för Frankrike,
med hvilken makt hon tidigt kommit
i spändt förhållande. Det förbund,
som hon den 11 april 1764 ingick
med Friedrich II af Preussen och
hvars närmaste ändamål var att
upprätthålla anarkien i det olyckliga
Polen, innehöll också en öfverenskommelse om hattpartiets bekämpande*
och detta fördrag lemnar tillika det bästa beviset för, att hon,
åtminstone vid denna tid, ingalunda hade för afsigt att i Sverige upprätta en
verkligt stark konungamakt, ty förhindrandet af hvarje mera genomgripande
forändring i det svenska statsskicket göres här uttryckligen till ett föremål
för de båda makternas omsorger.
Ehuru Katarina sålunda snarare ville minska än öka Sveriges
motståndskraft mot utlandet, väckte dock ryktet om hennes förmenta planer till den
svenska konungamaktens fördel lifliga farhågor i Danmark, hvars förnämste
statsman, J. H. E. Bernstorff, i Sveriges då varande statsskick såg ett vilkor
för sitt eget lands säkerhet, i synnerhet då den svenska tronen innehades af
ett mot Danmark så ovänligt sinnadt konungapar som Adolf Fredrik och
Lovisa Ulrika. Ej mindre oroliga blefvo de svenska hattarne, hvilka naturligt-
132. Ture Gustaf Rudbeck
(1714—1786),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
