Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vis ej kunde önska, att författningen med Rysslands bistånd skulle förändras;
och Kari Scheffer, som af gammalt stod på en synnerligt förtrolig fot med
Bernstorff, utverkade till och med (hösten 1763) af denne ett löfte om Danmarks
väpnade mellankomst för den händelse, att kejsarinnan med våld ämnade
genomföra sina afsigter.
Lovisa Ulrika, ehuru nu förbunden med hattledarne, ville dock ej
försumma de utsigter, som syntes erbjuda sig från Ryssland, och med det engelska
sändebudet i Stockholm, Goodrich, i hvars hof Katarina förstått att skafta sig
en bundsförvandt, inlät hon sig nu i förtroliga underhandlingar. Denna hennes
sträfvan att hålla alla möjligheter öppna stärkte dock knappast hennes sak, men
gjorde partiställningen ytteröt invecklad. Hattledames farhågor för kejsarinnans
planer stegrades ännu mer genom misstanken, att de delades af Lovisa Ulrika,
på hvars bistånd de bygt så stora förhoppningar, och deras ställning blef sa
mycket pinsammare, som deras förbindelse med hofvet redan böljat väcka
betänkligheter inom en stor del af deras eget parti. Breteuil kände sig ej hågad
att arbeta för en konung, hvars ökade makt kanske skulle komma Frankrikes
fiender till godo, och å andra sidan hade drottningens förtrolighet med hattame
äfven framkallat missnöje hos hennes gamla vänner inom mösspartiet.
Under det partiställningen sålunda syntes allt mer inveckla sig, såsom
ofta händer under en öfvergångstid, då de gamla maktinnehafvame förlorat
fotfästet, utan att derför ett nytt parti ännu kommit till väldet, blef
penningnöden med hvarje dag allt svårare. Efter de förtviflade finansåtgärder, som den
förra riksdagens sekreta utskott tillgripit, steg kursen till en sådan höjd, att
sedlarna i oktober 1762 ej mottogos för mer än en tredjedel af nämnvärd et,
och det följande året hemsöktes landet af en svår handelskris, den naturliga
följden af det vingleri, som hattarnes hushållning med banken framkallat
inom den svenska affärsverlden. Naturligtvis var statsverkets betryck ej mindre
svårt än de enskildes, i synnerhet sedan det påräknade penningunderstödet från
Frankrike uteblifvit, och i september 1763 såg regeringen ej någon annan
utväg, i fall Frankrike ej ville medgifva en uppgörelse, än att sammankalla
ständerna till urtima riksdag. Som detta under då varande förhållanden
ovil-borligen skulle helt och hållet tillintetgjort både Frankrikes och hattarnes
inflytande inom Sverige, fann emellertid den franska regeringen rådligast att
utlofva en del af penningunderstödets utbetalande, och i följd häraf fick frågan
om riksdagskallelsen denna gång falla. Men då det följande årets stat visade en
brist af 1 900 000 daler silfvermynt, då regeringens försök att genom lån skaffa
medel till behofvens fyllande misslyckades, och då Frankrike å nyo började göra
svårigheter med subsidierna, måste slutligen alla betänkligheter vika, och i
början af september 1764 beslöts, att ständerna skulle sammankallas till
januari 1765.
Om detta beslut hade alla regeringens medlemmar förenat sig, men
någon tid derefter inträffade en händelse, som gjorde slut på den skenbara
enigheten. I november 1764 erbjöd sig nämligen Frankrike att under loppet
af åtta år, räknade från 1765 års början, erlägga en summa af 12 millioner livres
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
