Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1738 varit deras talman och derunder med ovanlig klokhet förstått att
tillbaka-liålla sina ståndsbröders naturliga genstörtighet mot hattpolitiken, nu besegrades
af Josef Hansson från Elfsborgs 1‘ån. I intet stånd ernådde dock mössorna
ett mera oinskränkt välde än i presteståndet. Detta, som i politisk bildning
knappast stod tillbaka för adeln, men i allmänhet öfverträffade den mera
lättrörliga »riddarhusdemokratien» i sans och måtta, hade aldrig haft
någon rätt smak för hattarnes krigslystnad och öfverdådiga finanspolitik, ehuru
ståndet af en något öfverdrifven försigtighet hittills hindrats från att
med större kraft söka göra sina åsigter gällande och stundom till och med
låtit leda sig af de under hattväldets tid tillsatta biskoparne. Men vid
denna riksdag kom det länge samlade missnöjet till ett våldsamt utbrott, och
med en ifver, hvilken bildade en skarp
motsats mot den förra
betanksam-heten och som ofta nog öfvergick
till obillig hänsynslöshet, kastade sig
i synnerhet det lägre presterskapet
in i striden. Ståndets ordförande blef,
euligt gammal häfd, erkebiskopen,
men den, som mer än någon annan
tryckte sin prägel på dess
verksamhet, var hattarnes oförsonligaste
fiende biskop Serenius, hvilken ei
ens drog i betänkande att från
predikstolen gifva luft åt sin ovilja. I den
predikan, hvarmed han invigde
riksdagens öppnande, framhöll han
nämligen med tydlig hänsyftning på
hattpartiets styrelse, huru ett land måste
bringas i förderfvet, då dess välstånd
undergräfves genom högmod, slöseri
och lån, då det störtas i krig, som
»begynnas med Sauls fåvitsko och de
moabiters skryt», och då dess öden ledas enligt omogna och egennyttiga råd.
Yalen till sekreta utskottet beherskades fullständigt af mössorna, men
på riddarhuset och i presteståndet visade de dock den hofsamheten att ej
alldeles utestänga sina motståndare, och på detta sätt erhöll också den man, som
vid denna riksdag skulle blifva det döende hattväldets modigaste och
skickligaste försvarare, grefve Axel von Fersen, en plats inom utskottet. Afven de
riksrådsval som nu måste företagas, sedan äfven A. Yrangel och G. Bonde
aflidit, den förre 17G3 och den senare 1764, utföllo till mösspartiets fördel.
De nyutnämda riksråden voro vice amiral A. Lagerbjelke och
generallöjtnant Per Kal] in g. Den förre var egentligen ej någon partiman, men så
mycket mer den senare. Han hade böljat sin bana såsom hatt, derefter slutit
sig till hofvet och blef från denna tid en af mössornas förnämsta ledare.
133. Frederik V, konuDg af Danmark
(1723-1766).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
