Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tadlare eller osannfärdiga och skadliga ryktens utspridare», och konungen i
protokollet fritog sig från all andel i denna förhatliga åtgärd. Också vägrade
rådet med öppen kränkning af den nyss utfärdade tryckfrihetslagen att till
tryckning utlemna protokollet öfver denna sak, och den 8 maj 1767 beslöt
det egenmäktigt, att alla konungens skriftliga yttranden skulle förseglas,
hvilket beslut dock blef föga verksamt, då konungen sjelf utlemnade afskrifter
af sina yttranden.
Om också mössornas utrikes politik mer än något annat skadade deras
anseende, var dock deras inre hushållning det, som för tillfället kändes
mest tryckande och derför framkallade det mest högljudda tadlet. Redan
öfverflödsförordningen, som till exempel genom förbudet mot kaffe och vissa
klädespersedlar på ett störande sätt ingrep i det enskilda lifvet, verkade ett lifligt
missnöje, och ännu mera blef detta fallet med försöken att gifva stadga åt
myntvärdet. Följderna af de beslutsom riksdagen härom fattat utvecklade
sig hastigt. Yäl höll man hemligt, att kursen skulle fållas med fyra mark
om året, men då den för år 1767 genom en kungörelse nedsattes till 66 mark,
böljade allmänheten ana hvad meningen var, och i följd häraf blefvo
kapitalisterne allt ifrigare att spara på sina sedlar, hvilka, förvarade i kassaskåpen,
lofvade att af sig sjelfva stiga i värde. Så uppstod en oerhörd penningbrist.
Stora jordegare, som mot inteckning i sina gods under hattarnes välde erhållit
banklån, voro ej i stånd att skaffa penningar till den 1762 beslutna årliga
af betalningen derå, utan måste se sina egendomar säljas till underpris; ja,
sjelfve Axel Fersen, ehuru en af Sveriges rikaste män, nödgades anlita den
franske ambassadörens hjelp för att bekomma ett lån af 150 000 franska livres,
som ej inom landet kunnat erhållas. Naturligtvis råkade manufakturerna,
för hvilka redan upphörandet af det omedelbara understödet af staten var
ett svårt slag, i det yttersta betryck, en mängd fabriker gick öfver ända och
endast med svårighet lyckades Jonas Alströmers äldste son, Patrik, hvilken
efter faderns död 1761 ensam öfvertagit ledningen af alingsåsverket, rädda det
samma från fullständig undergång. Naturligtvis uppstod under denna
penningbrist svårighet att till den föreskrifna kursen kunna sälja de vexlar, genom
hvilka handeln med utlandet förmedlades, och den naturliga följden häraf blef,
att kursen snart började falla hastigare, än man beräknat, ja ända derhän, att
då-den hamburgska silfverriksdalern enligt regeringens och bankofullmäktiges
mening 1767, såsom nämdes, skulle motsvarat 66 mark i svenska sedlar, var
dess pris i augusti samma år ej högre än 42 mark. De styrande mössorna
8ågo dock häri ej någon fara, utan då kursen kort derefter visade någon
benägenhet att åter stiga, begärde bankofullmäktige att regeringen skulle
för det följande året fastställa den samma till 42 mark, och ehuru enligt
den vid riksdagen antagna planen kursen då borde hafva utgjort 62 mark,
bifölls dock bankofullmäktiges anhållan af rådet, som härvid ej ens brydde
sig om att inhemta konungens mening. De, som ledo mest af det hastiga
kursfallet, voro bruksidkarne, ty dessa, som betalat dagsverken och kol, medan
sedlarna ännu hade lågt värde, måste nu till utlandet sälja sitt jern enligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
