Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Naturligtvis rönte kronprinsens åsigter ett varmt understod af Choiseul.
Denue hoppades att ett ypperligt tillfälle till deras förverkligande snart skulle
erbjuda sig, då de polska förvecklingarna lofvade att framkalla ett
ryskt-tur-kiskt krig, hvarigenom Katarina II:s uppmärksamhet sannolikt skulle komma
att afledas från Sverige, och vid Modénes afresa ålade han denne att på allt satt
befordra revolutionsplanens förverkligande. Att enväldet derigenom skulle
återställas var dock hvarken Choiseuls eller kronprinsens mening, utan hvad båda
åsyftade var upprättandet af en visserligen stark, men tillika lagbunden
konungamakt, vid hvars sida en med skattebevillningsrätt och andel i lag*
stifningen utrustad riksdag fortfarande Skulle qvarstu.
Äfven Lovisa Ulrika gillade till en början revolutionsplanen, men efter
någon tid synes farhågan, att sonen skulle undantränga henne från ledninger,
af hofvets politik, hafva vunnit öfverhanden, och hon framkom i stället med
det besynnerliga och outförbara förslaget, att man skulle söka öfvertala
mö$>-rådet att frivilligt öka konungamakten. Bland hattarne egde kronprinsen
åsigter en varm anhängare i Karl Fredrik Scheffer, som vid denna tid kommit i
ett särdeles
förtm-ligt förhållande til:
sin forne läijunge.
men Fersen, hvar^
ord kanske vägd**
tyngst ej blott
på grund af det
anseende, lian
åtnjöt inom sitt parti,
utan äfven i följd
af hans egenska:
af öfverste för
gardet, vägrade att
gifva sin
medverkan till ett dylikt företag, för hvilket han förklarade att konungens och
drottningens personliga egenskaper utgjorde ett oöfverstigligt hinder. Vid de
afgörande öfverläggningar, som egde rum mellan några af hattames ledare
samt Modéne, sedan denne den 8 november 1768 ankommit till Stockholm,
genomdref också Fersen sin mening, och sammankallandet af en riksdag biet
äfven nu hattpartiets lösen. Så föll för denna gång frågan om revolutionen,
men med undantag af Fersen afgåfvo dock de hattar som deltagit i
öfver-läggningen ett skriftligt löfte att vid den åsyftade riksdagen verka för
återställandet af konungamaktens forna rättigheter.
Emellertid voro nöden och missnöjet inom landet i ständig tillväxt.
Regeringen sökte väl komma bergslagen till hjelp medelst spanmålsutdelningar,
men dessa synas ej hafva räckt synnerligt långt, och då kronprinsen i
september 1768 företog en resa i dessa trakter, fick han mottaga en mängd
klago- och bönskrifter, hvilka han efter hemkomsten frambar till rådet, som dock
138. Minnespenning öfver Samuel Akerhjelm (den yngre). V2.
Sanningen atärkes genom l&ngvarig betraktelse. För förtjenster om
fttderneslandet hafva rikets ständer l&tit prägla denna penning &r 1765
den 22 oktober. — Jfr s. 182.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
