Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i allmänhet lemnade dem utan afseende. I samma mån oviljan mot mössorna
tilltog, blefvo dessa å sin sida allt hätskare, och å ömse håll gaf sig
förbittringen luft i en mängd ströskrifter, hvilka utkommo under skydd af den nya
tryckfrihetslagen. Mer än en gång fingo emellertid hattarne erfara, att detta
skydd för dem ej var synuerligt pålitligt, ty då de mest hätska mösskrifter
såsom »Philolalus Parrhesiastes» eller »den pratsjuke fritalaren» fingo
opå-taldt utgifvas, blefvo flere af det andra lägrets skrifter underkastade
tryck-frihetsåtal, och det oaktadt fick justitiekansleren Stockenström inom
rådkammaren uppbära häftiga förebråelser, för det han ej ådagalagt tillbörlig
vaksamhet i att undertrycka »onda och förföriska» skrifter, ett klander, som dock
af Stockenström med skärpa tillbakavisades.
Detta var ej det enda tillfälle, då mössregeringen råkade i
förvecklingar med sina underlydande. Tvärt om framträdde oppositionen ingenstädes så
skarpt som inom embetsverken, af hvilkas medlemmar en stor del var
tillsatt under hattarnes välde och tillhörde deras parti. Sålunda retade
kollegierna rådet genom att inkomma med mörka skildringar af den rådande nöden,
livartill de sökte orsaken i regeringens egna åtgärder för kursens styrande, och
iifven mellan rådet och landshöfdingarne uppstodo dylika misshälligbeter. Denna
söndring mellan den högsta verkställande makten och dess egna organ, som
slutligen steg till en sådan höjd, att hela förvaltningen hotade att komma i
olag, var en följd af statsskickets allmänna skaplynne, ty det låg i sakens
natur, att embetsmän, som voro vana att vid riksdagarna sitta till doms öfver
riksrådens förhållande, lätteligeu skulle blifva frestade att äfven inom
förvaltningen motsätta sig eller klandra deras beslut. A andra sidan visade sig
regeringen kanske allt för otålig öfver embetsverkens klander och lät sig
derigenom stundom förledas till godtyckliga, ja, rent af olagliga åtgärder.
Den märkligaste af dessa förvecklingar var en tvist med
kammarkollegiet, hvilken, ehuru uppkommen ur en obetydlig början, dock blef
sjelfva vändpunkten i den pågående partistriden. Förhållandet härmed var
följande. En ryttmästare vid namn Cronacker, som 17G2 ,af riksdagen fått
tillåtelse att inlösa några kronohemmau, hade med anledning häraf råkat i tvist
med kammarkollegiet, som vid handeln egde att bevaka kronans bästa. Rådet
till hvilket han vädjade gaf honom rätt, och då kollegiet gjorde några
påminnelser mot regeringens utslag, ansågs detta af riksråden såsom ett angrepp
på kunglig majestäts höghet. Kollegiet fick (april 1768) mottaga en ytterligt
skarp kunglig skrifvelse som dock måste nainnstämplas, då konungen vägrade
sin underskrift, och åt justitiekansleren gafs befallning att ställa hela
embets-verket under åtal. Då verkställigheten af den sist nämda åtgärden någon
tid fördröjdes, inkom emellertid kollegiet med ett nytt betänkande, hvari det
ytterligare försvarade sin mening samt häftigt besvärade sig öfver, att
regeringen genom sitt bannebref utan föregående dom förklarat det brottsligt.
Detta djerfva steg retade riksråden till den häftigaste vrede. De beslöto att
kollegiet skulle åtalas för majestätsbrott och nedsatte en utomordentlig
domstol, som visserligen blef en afdelning af svea hofrätt, men hvars bisittare bland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
