Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
medverka dertill, ty omedelbart efter kröningen lemnade han riksdagen. Hans
exempel följdes af åtskilliga andra, och de af partiet som stannade qvar
upp-gingo småningom helt och hållet i hofpartiet.
Under det ständerna sålunda sjelfva arbetade på sitt fall, bragtes
revolutionsplanen till allt större mognad. Inom kort hade en ny deltagare deri
anmält sig, nämligen Johan Kristofer Toll. Denne märklige man var
född 1743 och tillhörde en till Sverige inflyttad tysk adlig familj, som dock
aldrig vunnit inträde på riddarhuset. Han hade först egnat sig åt
krigaryrket, men då han på denna bana ej ens uppnått officersgraden, tog han i
Lund juridisk examen samt tjenstgjorde derefter någon tid såsom
tillförordnad domare. grund af något tjenstefel lemnade han dock snart
äfven denna bana, men då han, ehuru uppfostrad i riksrådet Reuterholms hus,
slutit sig till hattarne, lyckades han efter dessas seger 1769 erhålla
anställning såsom öfverjägmästare i Skåne. Vid den nu pågående riksdagen blef
emellertid denna utnämning förklarad olaglig, och de ofrälse stånden beredde
sig att fråntaga honom syslan. Toll var emellertid ej en man, som utan
motstånd ville underkasta sig en dylik behandling. Ofvertygad att konungen
förberedde en statshvälfning, beslöt han att erbjuda sitt bistånd för att på
detta sätt bidraga till störtandet af
ständernas tyranniska välde samt grundlägga
sin egen lycka, och i början af året 1772
lyckades han verkligen sätta sig i
förbindelse med konungen, som jemväl
befans villig att använda honom på en
beskickning till Norge. Efter någon tid
ändrade sig dock Gustaf, men Toll
uppgaf ej sin tro, att ett
revolutionsförsök stode för dörren, och misstänkande att Sprengtporten vore konungens
förnämste rådgifvare, nödgade han med oförliknelig tilltagsenhet denne att
inviga honom i förtroendet. Han yrkade härvid, att man ej uteslutande borde
stödja företaget på Finland, utan äfven på södra Sverige, der han sjelf erbjöd
sig att bringa garnisonen i Kristianstad till resning. Sedan både
Sprengtporten och konungen antagit detta förslag, skred man till verket. Toll afreste
söder ut den 9 juni; Sprengtporten sjelf stannade tills vidare i Stockholm,
der han i samråd med den genom sitt tappra försvar af Fehrbellin 1758
bekante öfverste de Camal på det omsorgsfullaste förberedde allt till det
afgö-rande ögonblicket. Under tiden försummades ej heller Finland;
öfverstlöjt-nanten vid armeens flotta Henrik af Trolle, som vid ett besök i hufvudstaden
blifvit vunnen för revolutionen, fick i uppdrag att utforska tänkesätten hos
Sveaborgs garnison, och i Borgå skulle Sprengtportens yngre broder, majoren
Georg Magnus på samma sätt vara verksam bland en trupp lätta dragoner,
som nyligen blifvit bildad under den äldre Sprengtportens ledning och i nämda
stad hade sin garnisonsort. Trolle, som förde befälet öfver den* vid Sveaborg
förlagda sjömakten, åtog sig dessutom att anskaffa de fartyg, på hvilka finname
(slaget i Avesta).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
