Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om, huru han förgäfves sökt »rycka dem ifrån de bojor, som utländskt guld
och inhemskt hat och sjelfevåld» ville påföra dem, samt förebrådde dem att
mera hafva tänkt på sin egen hämd än på att i tid hjelpa det nödlidande
folket. Till sist förklarade han, att han långt ifrån att »vidröra friheten»
endast ville afskaffa sjelfsvåldet, men att en verklig* frihet endast kunde
be-tryggas genom »en orygglig lag, hvilkens bokstaf ej får vrängas, hvilken
forbinder icke allenast konung, utan ock på lika sätt ständerna, hvilken ej kan
häfvas eller ändras utan begges fria samtycke, hvilken tillåter en för
fäderneslandet nitisk konung att öfverlägga med ständerna, utan att de anse honom som
en buse, för hvilken de böra rädas, och ändtligen, hvilken sammanbinder
både konung och ständer uti ett gemensamt intresse som är rikets väl», j
Derefter upplästes den nya regeringsformen, och sedan ständerna enhälligt 1
antagit den samma, underskref konungen en högtidlig, edlig försäkran, hvari- i
genom han afsade sig det »förhatliga konungsliga enväldet» samt lofvade att ’
styra riket enligt den nya grundlagen, som »till deras väsentligaste delar»
åter-stält »Sveriges gamla lagar, sådana som de före 1680 varit». Ständerna å sin J
sida aflade en på regeringsformen grundad ed som af konungen förestafvade?,
hvarefter akten afslöts med afsjungandet af en psalm. På eftermiddagen
fri-gåfvos alla de fångna riksdagsmännen och den 22 augusti 1772 äfven riksråden.
Som det hittills varande rådsembetet egentligen var att betrakta såsom ett
ständernas förtroendeembete, och detta ej öfverensstämde med den nya
regeringsformen, blef emellertid hela det gamla rådet samma dag afskedadt, men
i det nya inkallades åter Lieven, Horn, Vallvijk, Ribbing, Schverin, Sinclair,
Falkengren, Vraugel och Falkenberg; af dem, som under riksdagen fått eller
tagit afsked, återkallades Hjärne, Stockenström, Bjelke, U. Schetfer, som nu blef
kanslipresident, Hermansson, Beckfriis, Posse och Barck. Slutligen förmåddes
också Axel von Fersen att nu mottaga riksråds värdigheten. Genom att insätta
både mössor och hattar i det nya rådet ville konungen på ett ögonskenligt sätt
visa, att den gamla partisöndringens tid vore förbi, och denna tanke utförde han
ytterligare, då han den 24 augusti genom en förordning förbjöd ej blott att i
några skrifter införa »smädliga tillvitelser» mot de förra partierna, utan ock
’att någoustädes begagna de »förhatliga och vederstyggliga» partinamnen.
Så var redan allt i det närmaste bragt till ett lyckligt slut, innan
företagets egentlige upphofsman, Sprengtporten, ens hunnit afsegla från Finland.
Underrättelsen att Pechlin undkommit förmådde honom det oaktadt att
medtaga sin trupp till Sverige. Konungen sände honom ett bref hvari han yttrade:
»Det är eder näst Gud, som jag har att tacka för mitt rikes välfärd. Utan
er hade jag aldrig vågat företaga detta verk. Stig i land vid Skeppsholmen.
Så snart man får veta, att ni nalkas, skall jag sätta mig till häst och möta er
och der omfamna er såsom min och rikets befriare.» Vidriga vindar
hindrade emellertid länge öfverfarten och nödgade slutligen Sprengtporten att
ifrån Dalarö begifva sig landvägen till Stockholm, men konungen mötte
honom (den 7 september) utanför Skanstull och tilldelade honom i hela
truppens åsyn svärdsordens högsta grad. Kort derefter utnämdes han till ge-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
