Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som upplånades i Holland. Huru vida dessa åtgärder skulle vara tillräckliga,
syntes dock mången tvifvelaktigt, men företaget gynnades af goda skördar
och fördelaktiga handelsförhållanden, och då ständerna nästa gång
sammanträdde, var realisationen lyckligt genomförd.
Emellertid var det ej blott banken,utan äfven statsverket, som vid
frihetstidens slut befann sig i eri beklaglig oreda. De maktegande ständerna hade
ej lyckats bringa inkomster och utgifter till öfverensstämmelse. Nu var detta
konungens sak, men hushållning var ej Gustafs starka sida, och uppgiften blef
för honom ännu svårare genom de af realisationen förorsakade utbetalningarna
till banken. Liljencrantz måste derför oupphörligt söka uttänka medel, hvarige-
184. Den af Gustaf III 1778 införda svenska nationda dragten.
nom statsverkets inkomster utan kränkning af ständernas beskattningsrätt skulle
kunna ökas. Om lian härvid ej alltid lyckades undvika misstag, synes uppgiftens
svårighet i någon mån böra lända honom till ursäkt. Ett af de hjelpmedel
som han anlitade var tullarna, ty öfver dem, åtminstone öfver stora sjötullen,
ansåg sig regeringen i enlighet med förhållandet före frihetstiden hafva ensam
beslutanderätt. Förut hade tullagstiftningen förnämligast haft till ändamål
att försvåra införseln af främmande varor. Liljencrantz, som ej trodde på
handelstvångets förmåga att befordra ett lands ekonomiska utveckling, såg
saken mera från finansiel synpunkt. För honom sammanföll sålunda frågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
