Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skäl, som kunde öfvervinna hans obenägenhet f5r ett möte med
ständerna. Å ena sidan var nämligen tidpunkten för en riksdag ovanligt gynsam,
då utsigten att riket snart skulle erhålla en tronarfving var egnad att göra
folket ännu mera konungskt än annars samt konungens jemförelsevis
vänskapliga förhållande till Katarina II gaf hopp om, att man denna gång skulle
kunna undslippa ryska stämplingar. Å andra sidan ansåg Ulrik Scheffer, att i
en riksdag var behöflig för att visa grannarne och särskildt Ryssland, det
1772 års statshvälfning ej infört enväldet, och slutligen gjorde äfven
realisationen ständernas sammanträde nödvändigt, emedan vissa dertill hörande frågor
endast genom deras medverkan kunde erhålla en fullständig lösning. Den 9 |
september 1778 utfärdades riksdagskallelsen, och i sammanhang dermed
lät konungen tillsäga vederbörande myndigheter att ej på något sätt inblanda
sig i valen, men denna uppmaning synes knappast varit allvarligt menad.
I statsrättsligt hänseende eger denna riksdag en särskild betydelse, tv
då ständerna nu för första gången efter statshvälfningen skulle mötas, blef
det nödvändigt att åtminstone i någon mån ersätta de 1772 förstörda
formerna för deras sammansättning och verksamhet. Huru långt denna
förstörelse gått, derom kunde emellertid meningarna vara delade och voro det ■
äfven. Att 1723 års riksdagsordning i kraft af den nya regeringsformen
stadgande om ogiltigheten af alla »från 1680 till närvarande tid såsom
grundlag ansedda stadgar» upphört att gälla, kunde ej bestridas, men något
annorlunda stälde sig frågan med afseende på 1762 års riddarhusordning, som.
ehuru den onekligen innehöll statsrättsliga bestämmelser, dock svårligen under
frihetstiden ansetts såsom grundlag. Konungen betraktade emellertid äfven
denna stadga såsom npphäfd, och han genomförde nu ännu fullständigare deu
återgång till Gustaf II Adolfs samhällsskick som varit statshvälfningens lösen,
i det han lät de afskaffade lagarna ersättas af 1617 års riksdagsordning och
1626 års riddarhusordning. I enlighet med den senare utnämde han den 19
oktober, samma dag riksdagen utblåstes, H. H. von Saltza till landtmarskalk.
och i kraft af den förra lät han erkebiskop Menu an der blifva presteståndek
sjelfskrifne talman och utnämde sjelf bondeståndets sekreterare. Denna vigtiga
befattning anförtroddes åt Schröderheim, till hvars biträde bönderne sjelfva
antogo skalden, hofsekreteraren Karl Mikael Bellman. Om talmän for
bonde- och borgarstånden fans ej någon föreskrift i 1617 års riksdagsordning,
men på dessa stånds egen begäran utsåg konungen äfven deras talmän,
nämligen för bönderne Anders Mattsson från Malmöhus län och för borgarne
Stockholms första riksdagsombud, rådmannen K. F. Ekerman. Genom
riksdagsbeslutet tillerkändes konungen också för framtiden denna rättighet. Meti
afseende på de ofrälse ståndens sammansättning hade k&nungen i
riksdagskallelsen medgifvit, att frihetstidens praxis skulle få gälla, men för adeln
medförde återupplifvandet af 1626 års riddarhusordning, att äfven ättemännen
hädanefter hade skyldighet att infinna sig vid riksdagen, att ätternas
representanter ej mer skulle vara sjelfskrifna, utan väljas, samt att riddarhuset
åter skulle blifva indeladt i trenne klasser. Dessa ändringar behagade ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
