Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Följande året afled Creutz (den 30 oktober 1785), och efter honom
tillsattes ej vidare någon kanslipresident. En del af de göroraål, sora förut tillhört
denne embetsman, fördelades 1786 mellan tvenue nyutnämda riksråd, grefve
Johan Gabriel Oxenstjerna och friherre Emanuel de Geer, men den
egentliga ledningen af de yttre angelägenheterna förbehöll konungen från
denna tid helt och Jiållet sig sjelf. Något tillfälle att verksamt ingripa i
verldshändelserna erhöll han emellertid ej under de återstående åren af det
skede, hvarmed vi nu syselsätta oss. Med oaflåtlig uppmärksamhet följde han
väl den europeiska politikens skiftningar, men allt stannade tills vidare vid
lösa förslag, hvilka öfvergåfvos lika -hastigt som de uppkommo. Innan vi
öfvergå till de händelser, som omsider till hans egen olycka förde honom in
på krigets farliga vädjobana, hafva vi först att betrakta en vigtig brytning i
Sveriges inre förhållanden.
Orsakerna till missnöjet 1 landet. — Riksdag i Stockholm, den 1 maj 1786. — Oppositionens styrka. —
Förklaringar af grundlagarna. — Passevolansfrågan. — Magasinslnrättningen. — Bevillning på fyra år. —
Ständernas angrepp på vissa styrelseåtgirder. — Riksdagens afslutning, den 23 jnni 1786.
Gustaf III:s regering plägar vanligen indelas i tvenne skiften, den
lyckliga tiden, då förtroende och endrägt utmärkte förhållandet mellan konung
och folk, samt den olyckliga, under hvilken riket skakades af inre och yttre
oro. Sjelf liar Gustaf ansett, att det förra skiftet varat till 1786, men på
goda skäl torde man kunna beteckna 1778—1779 års riksdag såsom
vändpunkten i hans regering. I sjelfva verket lämpade sig Gustafs skaplynne
loga för en konstitutionel konungs ställning; den brist på tydlighet och
bestämdhet, som förefans i många af regeringsformens stadganden, innebar derför
för honom en svår frestelse till maktutvidgning, och denna frestelse blef han
mindre än förut benägen att motstå, sedan han i följd af den lyckliga
utgången af det första mötet med ständerna efter statshvälfningen började känna
sig säkrare i maktens utöfuing. Från denna tid antager hans regering en i
många hänseenden olycklig riktning, och i följd deraf böljade också
missnöjet, som hittills varit inskränkt till ett fätal personer, på ett betänkligt sätt
gripa omkring sig. Att det äfven nu stundom berodde af partisinne och
fördomar är visserligen sant, men en fördomsfri granskning af förhållandena
visar dock, att det olyckligtvis äfven egde allt för mycken verklig grund.
Kronobrännerierna, en af de starkaste anledningarna till oro och
förbittring, härledde sig väl, såsom vi veta, från konungens första regerid^sår,
men fullt utvecklade sig deras olyckliga följder först under den tid, hvarmed
vi nu skola syselsätta oss. Oupphörligt måste nya förordningar utgifvas för
att hämma lönbränning, men vare sig de mildrade eller skärpte straffen, visade
de sig lika fruktlösa. Allmogen, som vid 1778—1779 års riksdag förgäfves
Srerigtt hitioiia. V. 20
Missnöjet i landet. — Riksdagen 1786.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
