Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Många, som vid foregående riksdag uppträdt såsom konungens ifri gaste
anhängare eller som af honom öfverhopats med nådebevis, slöto sig till oppositionen,
och ej nog med, att denna sålunda vann i antal, den blef äfven, hvad den
1778 ej var — ett fullt ordnadt parti. Intet steg togs utan att af ledarne
bafva forberedts och beslutits i hemliga öfverläggniugar, och de mera
underordnade fingo sig noga anvisad den plats, de skulle intaga i striden. Såsom
landtpartiets högste ledare kan Fersen betraktas. I vigtigare frågor var han
oböjlig, men med sin vanliga försigtigket sökte han på samma gång aflialla
sina vänner från farliga ytterligheter.
Bland partiets öfriga medlemmar inom adeln märkas landshöfdingen
grefve F. U. von Roseu, den gamla mössan Frietzcky, den utmärkte talaren
lagman J. A. Spaldencreutz, den skicklige landthushållaren Rutger Macklean,
den af Gustaf med så mycken godhet
behandlade grefve Brahe, den rike Karl
de Geer till Löfsta, den lika förslagne
som oförskräckte Johan von Engeström.
Inom de ofrälse stånden voro biskoparne
O. Celsius och D. Herveghr,
garfvar-åldermannen Vestin och smålandsbonden
Jon Bengtsson de missnöjdes anförare.
Konungen hade deremot, oförberedd som
lian var på ett svårare motstånd,
försummat att gifva sina anhängare en fast
ledning.
Den 1 maj 178G samlades ständerna
i Stockholm. Till landtmarskalk
ut-nämdes Johan Didrik Duvall. I
stället för erkebiskop Mennander, som i följd
af sjukdom var frånvarande, blef
biskopen i Linköping Uno von Troil pre-
220. Karl August Ehrensvard sternes talman; till borgarståndets tal-
(‘l,U 10 man nämdes Ekerman och till bönder-
nes Nils Stensson från Skåne; deras sekreterare blef denna gång kunglig
sekreteraren Karl Lagerbring.
I siit trontal den 8 maj prisade konungen den enighet och det
förtroende, som voro rådande i riket, och förklarade, att han ej sammankallat
riksdagen för att äska några nya gärder. Äfven denna gång fingo ständerna
mottaga en utförlig redogörelse för hvad som tilldragit sig sedan deras förra
möte, och i denna kunde bland annat meddelas, att på de sista sex åren ej
mindre än elfva linieskepp blifvit nybygda. Nu liksom 17/8 förbigingos dock
med tystnad alla åtgärder, som kunde anses miudre behagliga. Den vigtigaste
af de kungliga propositionerna, som vid riksdagens öppnande framlades, rörde
det ämne, som både i riksdagskällelsen och trontalet uppgifvits såsom
egentliga anledningen till riksdagen, eller den nöd, som tre års missväxt åstad-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
