Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
storat en handel, som till och med synes hafva öfverträffat, hvad som i detta
hänseende varit vanligt under frihetstiden, och att den smutsiga vinsten mindre
användes till att rikta honom sjelf än konungens gunstlingar inom hofvet
minskade ej skandalen. Att konungen utsträckte ordensväsendet till
prester-skapet samt befordrade unga adelsmän, som ej alltid utmärkte sig för ett
pre-sterligt sinne, till andliga värdigheter, väckte äfven på många håll förargelse.
Bönderne egde i kronobrännerierna och i 1773 års skatteköpsförordning
tillräckliga skäl till missnöje, men i sitt oförstånd harmades de dessutom öfver,
att helgdagarnas antal blifvit minskadt. Borgerskapet, som dragit stor
nytta af regeringens åtgärder till handelns skydd, var den samhällsklass, som
hade minsta grund till klagan, men den friare näringslagstiftningen och i
synnerhet spanmålshandelns frigifvande, som den 30 november 1780 utsträcktes
till hela riket, syntes för kortsyntheten och egennyttan såsom ett intrång i
ståndets privilegier.
Den sist nämda åtgärden visar emellertid, att Gustaf III:s inre styrelse
ej heller under denna tid saknade alla för tjen st er. Till dessa kunna äfven
räknas inrättandet af ett allmänt brandförsäkringsverk 1782,
upplifvan-det af embetsverkens årsberättelser, införandet af en strängare kontroll öfver
uppbördsverket, storskiftets fortsättande samt grundandet af ett
diskon tkontor i Göteborg 1783. Om den storartade utvecklingen af rikets
sjöförsvar är förut berättadt, och häri vållade ej ens Trolles död något afbrbtt,
då Augustin Ehrensvärds snillrike son Karl August Elirensvärd med titel
af öfveramiral blef hans efterträdare; slutligen var det under denna tid, som
konungen utvecklade sin lifligaste verksamhet ^ den fosterländska konstens
och vitterhetens tjenst. För allt detta var man emellertid blind eller ansåg,
att det ej kunde öfverskyla de felsteg som blifvit begångna.
Sådan var sinnesstämningen i landet, då konungen våren 1780 beslöt
att sammankalla ständerna, sannolikt dertill förmådd af Liljencrantz och Toll,
af hvilka den förre för att ordna finanserna och den senare för att ytterligare
utveckla försvarsväsendet önskade en dylik åtgärd. Om det jäsande missnöjet
synes han hafva varit okunnig, men hvad han befarade var utländska
makters stämplingar, och för att förekomma dylika hölls riksdagskallelsen i
det längsta hemlig. Ehuru utfärdad den 28 mars (1786), meddelades den dock
rädet först den 8 april, dagen före dess kungörande i Stockholm och blott tre
veckor före riksdagens början. Dessa försigtigketsraått. synas ej heller varit
öfverflödiga, ty vid denna tid hade Katariua II åter börjat visa lust att
inblanda sig i Sveriges inre angelägenheter. Emellertid behöfdes ej nu hennes
stämplingar för att bereda Gustaf III svårigheter och obehag. Genom
riksdagskallelsen erhöll det dolda missnöjet på en gång luft, och öfverdrifna eller
ogrundade rykten om, att afsigten med riksdagen vore genomförandet af
vigtiga förändringar i statsskicket och privilegierna, skatternas omåttliga ökande
och förverkligandet af% konungens krigsplaner, ökade oron. Valen inom de
ofrälse stånden utföllo i allmänhet på ett för konungen ofördelaktigt sätt.
Inom adeln förenade sig forna hattar och mössor för att bekämpa regeringen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
