Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
från de ofvan nämda skyldigheterna, och för ändring i knektkontrakten
fordrades enligt 1772 års regeringsform ständernas samtycke. Det oaktadt hade
rotehållarne vid trenne svenska regementen redan före riksdagen blifvit
öfver-talade att åtaga sig passevolansen, men innan denna utsträcktes vidare, fann
man dock rådligast att inhemta ständernas samtycke, och
passevolans-frågan var utan tvifvel en af de förnämsta anledningarna till riksdagens
sammankallande. Lika ifrigt som konungen och hans förtrogne, i synnerhet
Toll, önskade förslagets genomdrifvande, lika fast var landtpartiet emellertid
beslutet att gendrifva det samma. På riddarhuset enades man från början
om att låta bero vid de öfverenskommelser, som träffats i Finland och med de
svenska rusthållarne, samt att sålunda inskränka frågan till de svenska
infanteriregementena. Fyra riksråd, iklädda sina embetsdrägter, infunno sig på
riddarhuset för att försvara den kungliga propositionen, men det oaktadt ryckte
oppositionens talare sinnena med sig. Ehuru de ej kunde förneka, att äfven
de svenska rotehållarne i trots af kontrakten alltid utrustade sina soldater,
förklarade de dock, att den föreslagna afgiften vore en ny beskattning, samt
sökte till och med bestrida dess militäriska nytta, och slutet blef, att adeln
(den 20 maj 1786) med stor röstöfvervigt förkastade förslaget. Orsaken till denna
utgång har man säkerligen i främsta rummet att söka i ståndets gamla
obenägenhet att åtaga sig några ständiga* utskylder, men sannolikt har äfven
farhågan, att en större rörlighet hos armeen skulle befordra konungens
krigsplaner, medverkat till beslutet. Presterne och borgarne biföllo deremot
förslaget, och bönderne hänvisade konungen till enskilda öfverenskommelser med
mst- och rotehållarne. Då Gustaf emellertid begärde ett bestämdare svar,
förenade de sig den 24 maj med adeln, och sålunda hade frågan för denna
gång fallit.
Nästan lika liten framgång rönte de öfriga kungliga propositionerna.
Till spanmålsmagasin hade konungen begärt ett räntefritt lån af banken pa
en million riksdaler specie, fördeladt på fem år. De hetsigare
oppositionsmännen ville afslå äfven detta, men Fersen, som befarade att oppositionen
genom att vägra de nödlidande all hjelp skulle göra sig förhatlig,
genom-dref den 31 maj, att bankoutskottet beviljade 833 3331/3 riksdaler specie eller
50 tunnor guld, fördelade på åtta år, men i stället återtog det kreditiv pä
samma summa, som regeringen vid förra riksdagen erhållit. Deremot afslogs
alldeles det begärda understödet åt Falu bergslag, och samma öde hade äfven
en synnerligt märklig framställning, hvari konungen erkände för bankoutskottet,
att han nödgats upptaga utländska lån, samt föreslog, att dessa skulle
förvandlas till inländska, derigenom att rikets inbyggare finge af staten köpa
sig årsräntor, hvilkas utbetalande banken mot erhållande af vissa
krono-inkomster skulle ombesörja. De kungliga förslagen om barnamörderskors
bestraffning samt om hemmansklyfningen afstyrktes af lagutskottet och
förkastades af stånden.
Statsutskottet, i hvilket många af de häftigaste oppositionsmännen fatt
plats, visade sig synnerligt svårhandterligt. Att det äfven denna gång blott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
