Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fick del af ett års stat klandrades med rätta, men då flere stater med
anledning häraf framlemnades, förklarades att det redan slutat sina göromål. De
häftigare visade lust att anställa en undersökning om riksskulden, men pår
ledarnes råd gaf man i stället konungen en indirekt påminnelse om, att han
ej utan riksdagens samtycke egde rätt att skuldsätta riket, i det utskottet i
sin berättelse till stånden förklarade, att det hade anledning förmoda, »det
liket ej blifvit belastadt med någon ny och riksens ständer icke veterlig gäld».
Behofvet af en ny bevillning i stället för den, som den förra riksdagen
åtagit sig till nästa riksmöte, erkändes väl af utskottet, men frågan om dess
storlek och tiden för dess utgörande hänsköts till stånden. Det beslut som
dessa härom fattade blef ett nytt känbart nederlag för konungen.
Oppositionen genomdref nämligen, ej blott att 1779 års bevillning nedsattes med
en procent, utan ock, hvilket var det vigtigaste, att den nu blott gafs för en
tid af fyra år.
Emellertid nbjde man sig ej med att motsätta sig konungens förslag och
önskningar, utan skred öfver till omedelbart angrepp på åtskilliga
styrelseåtgärder. Kort före riksdagen hade en officer godtyckligt blifvit afskedad af
konungen, och denna händelse, som väckte ett synnerligt obehagligt uppseende,
föranledde på riddarhuset ett förslag till grundlagsforklaring, enligt hvilket inga
embetsmän som ej innehade tortroendetjenster skulle utan laga dom kunna
afskedas. Förslaget antogs af alla stånden och blef äfven af konungen bifallet.
Mindre befogadt var, att adeln besvärade sig öfver, att krigsbefälet ej blifvit
kalladt till riksdagen. Erfarenheten från 1742 och 1760 rättfärdigade
fullkomligt denna åtgärd, och adelns besvär blefvo också af konungen lenmade
utan afseende. Så mycket mera erkännande förtjenar deremot ständernas
försök att återbörda tryckfriheten. Den 26 maj 1786 föreslogs på riddarhuset
af major Bilberg och i borgarståndet af källarmästaren, för detta docenten
Ke-venter från Upsala, att riksdagen skulle begära återställandet af 1774 års
tryckfrihetsförordning, och alla stånden förenade sig om en petition i detta
syfte, hvilken dock af konungen äfslogs. Uppskrämdt af ryktet, att konungen
ämnade draga äfven andra näringsgrenar än bränvinsbränningen under kronan,
föreslog borgarståndet att riksdagen skulle anhålla om förbud mot alla slags
monopol; de öfriga stånden utom bondeståndet som synes fruktat, att under
borgarnes begäran dolde sig ett anslag mot den fria spanmålshandeln, antogo
förslaget. Ständernas begäran blef emellertid af konungen tillbakavisad. Att
ständerna ej heller skulle lemua kronobrännerierna oanfäktade var naturligt,
men innan de hunno inkomma med några besvär i ämnet, skyndade konungen
att sjelf bringa det å bane.
Den 7 juni fingo nämligen stånden mottaga en kunglig skrifvelse, som
föreslog att för hvar annan eller hvar tredje socken skulle inrättas ett kronobränneri,
i hvilket jordbrukame skulle få sin egen spanmål förvandlad till bränvin och
drank, men detta konungens försök att undgå upplifvandet af
husbehofsbrän-ningen, om hvars förderflighet han med rätta var öfvertygad, vann ej bifall,
utau på böndernes förslag begärdes i stället, att husbehofsbränningen mot en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
